Störningar på vitmärlans reproduktion undersöks med hjälp av ett antal olika olika mätvariabler:
- Fekunditeten – antalet ägg per hona. Fekunditeten styrs av hur mycket näring det finns och kvalitén på den.
- Utvecklingsgrad hos embryon. Graderas i stadie 1– 9 (från två celler till nykläckt vitmärla). Utvecklingsgraden beror på när befruktningen skett och temperaturen i omgivande vatten. Embryoutvecklingen går fortare när vattentemperaturen är högre.
- Missbildade embryon. Embryona kan ha olika typer av missbildningar som till exempel membranskador och avsaknad av ögon. Vissa missbildningar är specifika för exponering för en viss typ av miljögifter, exempelvis PAH:er och PCB:er.
- Döda respektive obefruktade/outvecklade embryon. Avstannad utveckling innan cellerna differentieras till olika organ och vävnader, den sk. gastrulationen.
- Döda eller delvis döda äggsamlingar hos honan. Befruktade ägg som dör i ett tidigt skede av utvecklingen och aldrig kommer ut ur äggkammaren. Döda ägg eller embryon samt döda äggsamlingar uppkommer vid syrebrist, medan obefruktade/outvecklade embryon kan uppkomma vid förhöjda halter av vissa miljögifter samt vid näringsbrist.
På Sveriges vattenmiljö presenteras för närvarande de variabler som visar på missbildningar och skador hos embryon. Arterna är vitmärla (Monoporeia affinis) som egentligen har sitt ursprung i sötvatten och dess nära marina släktning Pontoporeia femorata (som saknar svenskt namn). Anledningen till att två arter används i övervakningen är att säkerställa att ett tillräckligt stort underlag inom provtagningen.
