Biovolym är ett sätt att avgöra mängden av växtplankton. Genom att i mikroskop räkna antalet växtplankton i ett vattenprov, mäta dem för att kunna avgöra deras volym och sedan multiplicera med respektive planktons storlek så kan den sammanlagda volymen av alla växtplankton i ett prov räknas ut. Volymen går lätt att översätta till våtvikt, det vill säga biomassa. Storleksskillnaderna bland växtplankton är enorma, även om de alla är mikroskop-små i våra ögon. Om den minsta är stor som en mus så är den största lika stor som ön Manhattan i New York.
Växtplanktons biovolym är intressant eftersom det avgör hur mycket mat det finns för djuren. Det är främst djurplankton som äter växtplankton och de äts sedan i sin tur av exempelvis fisk. En del växtplankton kan synas med blotta ögat när de flyter upp vid algblomningar, men oftast syns de inte alls eller endast som en svag färgning eller grumling av vattnet. Biovolymen av växtplankton kan användas för att räkna ut hur mycket fisk som ekosystemet kan producera eller hur effektiv födoväven är.
I havet
Den totala mängden växtplankton är ungefär fem gånger högre i Västerhavet än i Bottenviken. Däremot är klorofyllhalterna relativt lika i alla havsområden. Det beror framför allt på att kiselalger, som dominerar i Västerhavet, innehåller ganska lite klorofyll i förhållande till sin storlek, medan växtplankton i Bottniska viken tvärtom innehåller mycket, troligen på grund av sämre ljusförhållanden i vattnet.
I sjöar
Biovolymen går lätt att översätta till våtvikt, det vill säga biomassa. Totalbiomassan är oftast väl korrelerad till klorofyllhalten i sjöar och används tillsammans med denna för att bedöma näringspåverkan och avgöra om en sjö är näringspåverkad.