Gamla minskar och nya kommer till. Till miljögifter räknas alla ämnen som kan skada växt- och djurliv om de släpps ut i miljön. Miljögifter förekommer i varierande utsträckning i alla Sveriges vatten, men under de senaste decennierna har förbud mot användning av flera av de värsta ämnena, som PCB och DDT, gjort att utsläppen och därmed halterna i djur som lever i och vid vatten minskat. Men nya ämnen med okända effekter fortsätter att dyka upp…
Bild: Ida Wendt
Halterna av flera välkända miljögifter har minskat i svenska vattenmiljöer, men det dyker ständigt upp nya ämnen som vi än så länge inte vet så mycket om.
Miljögifter kan vara industrikemikalier som flamskyddsmedel och mjukgörare i plast, bekämpningsmedel, tillsatser i hygienprodukter, rengöringsmedel och läkemedel. Många miljöfarliga kemikalier bildas eller frigörs oavsiktligt vid förbränning eller i olika industriprocesser. De sprids till miljön av vind och vatten från punktkällor som industrier, avfallsanläggningar och avfallsförbränning, eller mer diffusa källor som jordbruk, trafik, och konsumtion. I städernas reningsverk samlas utsläpp av många olika kemikalier, utsläpp som kan vara svåra att rena bort.
Bild: Imfoto/Shutterstock
Miljögifterna är svårnedbrytbara i miljön och många av dem ansamlas i levande organismer, så kallad bioackumulation.
Ofta ersätts förbjudna, giftiga kemikalier med andra snarlika substanser, vars effekter vi i nuläget har mycket liten kunskap om.
Till miljögifter brukar även tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium räknas. De kan vara giftiga för levande organismer redan vid låga koncentrationer.
En rad främmande ämnen når hela tiden våra sjöar, vattendrag och havsområden, och vissa av dem har potential att allvarligt påverka djur, människor och ekosystem.
I svenska vatten varierar halterna av vissa miljögifter beroende på var i landet vi befinner oss, medan andra förekommer i likartade halter över större områden. Det tyder på att olika typer av ämnen har olika spridningsvägar – via punktkällor med lokalt höga halter av miljögifter, eller via långväga lufttransport, som ger mer jämn spridning över landet.
I grundvatten finns inga generella problem med miljögifter, men lokalt kan höga halter av metaller förekomma. Även förhöjda halter av högfluorerande ämnen (PFAS) och rester av bekämpningsmedel kan finnas i vissa grundvattenkällor.
Metaller visar otydliga trender
Halterna av flera metaller har totalt sett minskat i svenska vatten sedan 1980-talet, med undantag för kvicksilver och kadmium.
Kvicksilverhalterna i sill/strömming har en oklar utveckling i de flesta havsområdena, förutom i norra Östersjön och i södra delen av Bottenhavet där de minskar, medan de ökar i södra Östersjön.
I sjöar i fjällen och norra Sverige minskar kvicksilverhalterna i fisk, medan de är oförändrade i södra Sverige. Över lag är halterna i insjöfisk betydligt högre än i fisk från havet. I fisk från samtliga vatten ligger halterna över EU:s gränsvärde, i vissa sjöar är halterna så höga att de tangerar gränsvärdet för maximalt innehåll i matfisk.
Bild: Shutterstock
Kvicksilver mäts i bland annat gädda. Halterna överstiger gränsvärdena i alla vatten och överlag är halterna i insjöfisk högre än i fisk från havet.
Blyhalterna i fisk minskar generellt sett både i havet och i insjöar. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp och halterna ligger under det fastlagda gränsvärdet.
Halterna av kadmium i fisk visar inga generella trender varken i havet eller i insjöar.
Halterna är generellt sett lägre i Västerhavet än i Östersjön, men i Skagerrak ökar halterna. Även i södra Östersjön syns en svag ökning igen, efter en tydlig nedgång i början på 2000-talet.
Trots flera åtgärder för att minska utsläppen av kadmium ligger halterna under senare år på samma nivå som för 40 år sedan, även om de är under det fastlagda gränsvärdet.
Vissa organiska miljögifter minskar
Det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 minskar i samtliga havsområden och i en del sjöar, men halterna ligger fortfarande över det fastlagda gränsvärdet. De högsta halterna (långt över gränsvärdet) finns i gädda från sjön Bolmen.
Flamskyddsmedlet HBCDD minskar i fisk från Skagerrak, Kattegatt, södra Östersjön och i norra Östersjön, och halterna ligger under gränsvärdet i samtliga havsområden. I insjöfisk är halterna av HBCDD så låga att de inte är mätbara.
Dioxinhalterna i sill/strömming visar inget tydligt mönster när man analyserar trender för de längsta tidsserierna. De minskar i södra Östersjön och i södra delen av Bottenhavet. Samtidigt ökar de i fisk från norra delen av Bottenhavet, och där påträffas även de högsta halterna. Men de senaste tio åren syns en minskning i flera havsområden.
I gädda från sjöar i både södra och norra Sverige minskar dioxinhalterna, medan de är oförändrade i röding i fjällen. Dioxinhalterna i fisk ligger under gränsvärdet i både sjöar och längs kusten.
Halterna av PCB:er har minskat sedan 1970-80-talen i alla vatten. Högst halter i havet finns i sill/strömming från södra Östersjön, högst halter i sjöar finns i gädda från Bolmen. I samtliga vatten ligger dock halterna under fastlagda riktvärden.
Tidstrenderna för de högfluorerade ämnena PFAS är otydliga både i sjöar och havsområden. PFOS är den förening som fortfarande påträffas i högst halter. PFOS minskar i insjöfisk från mellersta och södra Sverige, men visar ingen trend för norra Sverige eller fjällen.
I havet ökar halterna av PFOS i strömming från södra och norra Östersjön samt från södra Bottenhavet fram till 2010 då de börjar minska. Även i Kattegatt och Bottenviken minskar halterna. PFOS ligger under fastlagda gränsvärden i både sjöar och längs med kusten.
Att undvika miljögifter i livsmedel
Vissa miljögifter som idag är förbjudna får vi fortfarande i oss, främst via maten, till exempel PCB och dioxiner. Nyare miljögifter kan vi också få i oss i signifikanta mängder via t.ex. inandningsluft/damm och dricksvatten på grund av att de finns i produkter vi har i hemmen eller har sådana egenskaper att de sprider sig lätt i vattenmiljön.
EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet (EFSA) har sänkt det så kallade tolerabla veckointaget för hur mycket PCB och dioxiner som anses riskfritt att få i sig per vecka. Det betyder att konsumenterna, trots att halterna minskat i fet Östersjöfisk, bör fortsätta tänka på hur mycket sådan fisk de äter.
Livsmedelsverket har fakta och råd om vilken typ av mat man bör undvika för att inte utsätta sig för onödiga risker.
Miljögifter delas ofta in i organiska miljögifter och metaller. Organiska miljögifter är molekyler som innehåller kolatomer, ofta en kedja eller en ring som grund i molekylstrukturen. Många av dessa är halogenerade, dvs. med atomer av klor, brom eller fluor bundna till kolskelettet. Hit räknas några välkända miljögifter som PCB:er (t.ex. PCB-153), DDT, dioxiner (t.ex. TCDD), bromerade flamskyddsmedel (t.ex. BDE-47, HBCDD) och högfluorerade ämnen (så kallade PFAS).
De metaller som brukar räknas som giftiga är oftast tungmetaller, till exempel kvicksilver, bly och kadmium. Tungmetaller kan bland annat ge skador på hjärna och lever.
Miljögifter kan spridas till alla våra vatten, till och med grundvattnet. I ett vattenekosystem påverkas halterna eller tillgängligheten av miljögifter av många faktorer som vattnets pH-värde, temperatur, mängden organiskt material i vattnet och sedimenten m.m
Gränsvärden för miljögifter
Det finns olika gränsvärden satta för att skydda levande organismer från skadliga effekter av miljögifter. Målet är att inga miljögifter ska förekomma i halter som överstiger dessa värden. Olika typer av gränsvärden används beroende på vilka värden som finns framtagna för respektive ämne.
EU:s Environmental Quality Standards (EQS) är satta för att skydda vattenlevande organismer och människor, som konsumerar fisk eller skaldjur, från negativa effekter. Dessa gränsvärden kan antingen vara satta för ”sekundär förgiftning” som ska skydda toppredatorer som säl och havsörn. Då sätts gränsvärdet för innehållet i en hel fisk, eller så är gränsvärdet satt för att främst skydda människor ”humankonsumtion”. Då gäller värdet halter i fiskens muskel, dvs. den del av fisken som vi oftast äter. (Används i första hand.)
OSPAR Environmental Assessment Criteria (EAC) är riktvärden satta för att skydda marina organismer från kroniska effekter orsakade av farliga ämnen. (Används i andra hand.)
I vissa fall har även jämförelser gjorts mot gränsvärden för ett antal ämnen som inte får överskridas i fisk och skaldjur vid försäljning som livsmedel inom EU (t.ex. gränser angivna i fiskmuskel).
Gränsvärden kan förändras om ny kunskap kommer fram om ämnens giftighet, eller nya metoder för bedömningen utvecklas.
Halter av bly och kadmium är normalt sett låga eller mycket låga i grundvattnet, men lokalt kan de förekomma högre halter. Koppar, zink, krom och nickel förekommer naturligt i låga halter i grundvatten. Högre halter kan förekomma i vissa bergarter och därifrån läcka till grundvattnet. Högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, har förorenat dricksvattnet på flera ställen i Sverige.
Bild: Lasmane/Shutterstock
När bekämpningsmedel påträffas i grundvatten, handlar det oftast om BAM, en nedbrytningsprodukt av ogräsmedlet diklobenil, som använts på exempelvis banvallar, grusplaner och grusgångar. Även många andra ämnen påträffas, men inte alls i lika stor utsträckning.
Det är tydligt att grundvatten i tätortsmiljöer är påverkat av mänsklig aktivitet. I nationella screeningar har en mängd olika miljögifter, till exempel PFAS, läkemedelsrester, aromatiska kolväten, halogenerade alifater och bekämpningsmedel hittats. Ytterligare ämnen påträffas, även om halterna ofta är låga och inte överskrider befintliga gränsvärden.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i grundvatten
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Sjöar och vattendrag
Tillstånd för miljögifter i sjöar och vattendrag
Sjöar och vattendrag påverkas av miljögifter både från punktkällor och långväga transporter. Överlag är kvicksilverhalterna i Sveriges sjöar förhöjda medan bly- och dioxinhalter minskar. Halterna av bromerade flamskyddsmedel är högre i tätortsområden.
Bild: Shutterstock
I Abiskojaure ökade halterna av bromerade flamskyddsmedel i röding från 1980-talet, men år 2000 började de minska igen.
Metallhalterna varierar
Halterna av kvicksilver i fisk från alla provtagna sjöar är förhöjda och visar otydliga trender, i sjöarna i fjällen och längst upp i norra Sverige minskar de. Halterna är generellt sett högre i södra Sverige, jämfört med i landets norra delar. På flera håll ligger halterna mer än tio gånger högre än fastlagda gränsvärden för sekundär förgiftning.
En större studie visar annars att kvicksilverhalterna har minskat med i snitt 20 procent i fisk från sjöar provtagna före och efter 1990. Framför allt minskar de i södra Sverige där halterna annars varit som högst. Troligen beror detta på att man åtgärdat lokala punktkällor.
Trenderna för kadmium är otydliga, medan blyhalterna i sjöar minskar tydligt sedan slutet av 1960-talet. Både halterna av bly och kadmium ligger under fastlagda gränsvärden.
Kvicksilver analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger över gränsvärdet (20 ng/g) för sekundär förgiftning, som ska skydda vattenlevande organismer och människor från negativa effekter.
Bly analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för försäljning (0,4 µg/g, omräknat). Skulle halter i fisk överskrida gränsvärdet får fisken inte säljas till konsument.
Kadmium analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för sekundär förgiftning (32 µg/g, omräknat), som ska skydda vattenlevande organismer och människor från negativa effekter.
Gränsvärden i figurerna
Vissa av gränsvärdena i figurerna är omräknade i förhållande till de internationella normerna, eftersom mätningarna inom den nationella, svenska miljöövervakningen ibland sker på annat sätt, exempelvis i annat organ än vad gränsvärdet är beräknat för. Läs mer om gränsvärden i faktarutan ”Gränsvärden för miljögifter”.
Organiska miljögifter minskar, men halterna är högre i söder
Dioxinhalterna i fisk minskar i flera sjöar, men halterna ökar generellt ju längre söderut man kommer i landet. Dioxinhalterna i fisk ligger dock under gränsvärdet i samtliga sjöar.
I de sjöar där bromerade flamskyddsmedel (PBDE) provtas hittas de högsta halterna BDE-47 i Bolmen i södra Sverige. Även om halterna här minskar sedan början av 1990-talet, efter den skarpa ökningen från 1970, ligger de fortfarande långt över gällande gränsvärde. Även i de övriga sjöarna som provtas ligger halterna över gränsvärdet.
Dioxiner analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för försäljning (3,5 pg/g). Fisk som överskrider gränsvärdet får inte säljas till konsument.
PCB (varianten CB-153) analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna ligger under riktvärdet (1,6 µg/g) som ska skydda marina organismer från kroniska effekter av farliga ämnen.
Det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger, med ett undantag (Skärgölen) över gränsvärdet för humankonsumtion. Detta gränsvärde ska skydda människor från att få i sig för höga halter via födan (0,5 ng/g röding och 1,35 ng/g i abborre /gädda, omräknat).
Det högfluorerade ämnet PFOS analyseras i röding, gädda respektive abborre från utvalda sjöar i landets olika delar. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för humankonsumtion (155 ng/g, omräknat) som ska skydda människor från att få i sig för höga halter via födan.
Gränsvärden i figurerna
Vissa av gränsvärdena i figurerna är omräknade i förhållande till de internationella normerna, eftersom mätningarna inom den nationella, svenska miljöövervakningen ibland sker på annat sätt, exempelvis i annat organ än vad gränsvärdet är beräknat för. Även fiskens fetthalt kan påverka om man måste räkna om ett gränsvärde. Exempelvis kan det skilja mellan olika fiskarter, vilket innebär att gränsvärdena blir olika vid omräkning. Läs mer om gränsvärden i faktarutan ”Gränsvärden för miljögifter”.
Internationella gränsvärden organiska miljögifter:
I sjön Abiskojaure mäts organiska miljögifter och metaller i röding sedan 1981. Kvicksilverhalterna minskar liksom blyhalterna. Trenden för kadmium är däremot otydlig och minskar inte. Kvicksilver ligger över gränsvärdet för humankonsumtion.
PCB-halterna minskar sedan provtagningens början och halterna är under riktvärdet. PFOS-halterna varierar väldigt mellan olika år och visar, liksom dioxinerna, ingen tydlig trend, men både PFOS och dioxiner ligger under gränsvärdena.
Flamskyddsmedlet BDE-47 minskar svagt sedan 2005 och halterna ligger över gränsvärdet för humankonsumtion.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Fjällen
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Norra Sverige
Tillstånd för miljögifter i Norra Sverige
I sjön Storvindeln, Västerbottens län, har metallhalter i gädda analyserats sedan 1968.
Ingen signifikant trend syns för kvicksilver och halterna är kraftigt förhöjda jämfört med satta gränsvärden. Ändå är halterna här betydligt lägre än i sjöar i södra Sverige. Blyhalterna minskar, medan kadmiumhalterna är konstanta sedan mätningarna startade. PCB-halterna i Storvindeln minskar i gädda sedan 1985, då mätningarna påbörjades och halterna ligger under riktvärdet. Även dioxinhalterna minskar här sedan mätningarna startade 1991 Halterna ligger under gränsvärdet för försäljning.
I Stensjön, Gävleborgs län, har abborre analyserats sedan 1997. Här är trenderna för kvicksilver otydliga, men förhöjda och ligger långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning. Halterna ligger i samma nivå som i abborre längre söderut. Både bly- och kadmiumhalter minskar, och halterna ligger under gränsvärdena.
Trenderna för dioxiner, BDE-47 och PCB är otydliga. Dioxiner ligger under gränsvärdet för försäljning och BDE-47 ligger över gränsvärdet för humankonsumtion, medan PCB-halterna ligger under det fastställda riktvärdet. Halterna av PFOS minskar och ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Norra Sverige
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Södra Sverige
Tillstånd för miljögifter i Södra Sverige
I sjön Bolmen, Kronobergs län, analyseras miljögifter i gädda sedan 1967, den längsta tidsserien i världen. Kvicksilverhalterna visar ingen signifikant trend och ligger över tio gånger högre än gränsvärdet. Halterna av bly minskar, medan kadmium visar en otydlig trend med stor variation mellan olika år.
PCB minskar sen det började mätas här 1989 och halterna ligger under riktvärdet. Dioxinhalterna minskar sedan 1994 och de ligger under gränsvärdet för försäljning. PFOS-halterna minskar sedan 2007. Flamskyddsmedlet BDE-47 ökar under perioden 1967-1992, men minskar därefter till följd av minskade utsläpp. De senaste åren är halterna stabila, men fortfarande högre än EU:s gränsvärde.
I Skärgölen, Kalmar län, har miljögifter i abborre analyserats sedan 1981. Inte heller här visar kvicksilver någon trend, men halterna är något lägre än i Bolmen och i nivå med halterna i norra Sverige, och ligger över gränsvärdet för sekundär förgiftning. Blyhalterna minskar och kadmiumhalterna är oförändrade, båda ligger under respektive gränsvärde.
PCB och BDE-47-halterna har mätts i Skärgölen sedan 2006 och visar ingen trend sedan starten, troligen eftersom tidsserien är så pass kort. PCB ligger under riktvärdet medan BDE-47 ligger över gränsvärdet för humankonsumtion. PFOS minskar sedan 1981 och halterna ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Dioxinhalterna minskar och ligger under gränsvärdet för försäljning.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Södra Sverige
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Kust och öppet hav
Tillstånd för miljögifter i kust och öppet hav
Flera miljögiftshalter är lägre i Västerhavet än i Östersjön. Organiska miljögifter, som exempelvis PCB och BDE-47, minskar i alla havsområden. Däremot ökar det högfluorerade ämnet PFOS i Östersjön, samt i södra delen av Bottenhavet. Metallerna visar otydliga trender, med undantag för bly som minskar på de flesta håll.
De längsta tidsserierna visar att halterna av dioxiner minskar i södra Egentliga Östersjön och i södra Bottenhavet. De senaste åren verkar halterna minska även i Kattegatt, norra Egentliga Östersjön och i Bottenviken. Metallhalterna varierar med otydliga trender, utom för bly som historiskt sett har minskat i havsmiljön. Halterna av kvicksilver visar minskande trender i ett par havsområden, men halterna i sill/strömming ligger över EU:s gränsvärde i samtliga havsområden.
Studier av effekter av miljögifter i havet visar att de påverkar det marina livet. Bland annat är fiskars och sälars hälsa påverkad på flera platser och ämnen från gamla, numera förbjudna båtbottenfärger, orsakar hormonstörningar hos snäckor.
Kadmium minskar inte, trots åtgärder
Fisk med kvicksilverhalter över EU:s gränsvärde finns i alla svenska havsområden. Halterna varierar utan några tydliga generella mönster vare sig i Västerhavet eller i Östersjön, förutom att de minskar i södra delen av Bottenhavet och norra Egentliga Östersjön, och ökar i södra Egentliga Östersjön. Halterna av bly i fisk minskar förutom i Skagerrak, där halterna varierar och ingen tydlig trend syns. De högsta halterna finns i södra Östersjön och i den norra delen av Bottenhavet.
Bild: Fotokostic/Shutterstock
Kadmium finns naturligt i bland annat fosforpentoxid som bryts för tillverkning av konstgödsel. Sverige har tillsammans med Finland länge försökt sänka EU:s gräns för hur mycket kadmium som får förekomma i handelsgödsel.
Det är värt att notera att trots flera åtgärder för att minska utsläppen av kadmium så är de senaste årens koncentrationer i samma storleksordning som de som uppmättes för 40 år sedan.
Kadmiumhalterna i fisk är generellt sett högre i Östersjön än i Västerhavet. Eftersom salthalt påverkar biotillgängligheten hos kadmium behöver inte det betyda att belastningen är mindre i Västerhavet, men att djuren som lever här tar upp mindre mängd kadmium jämfört de som lever i sötare vatten.
De långa tidsserierna för kadmiumhalter visar att de var som högst i Östersjöströmming i mitten och slutet av 1990-talet, för att därefter minska, bland annat i Bottenhavet. Därutöver finns inga tydliga tidstrender i något av havsområdena.
Kvicksilver analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk från alla provtagna havsområden överstiger gränsvärdet (20 ng/g) för sekundär förgiftning, som ska skydda vattenlevande organismer och människor från negativa effekter. Vissa år har dock värdena legat lägre på en del stationer.
Bly analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för försäljning (0,3 µg/g, omräknat). Fisk som överskrider gränsvärdet får inte säljas till konsument.
Kadmium analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för sekundär förgiftning (23 µg/g, omräknat), som ska skydda vattenlevande organismer och människor från negativa effekter.
Gränsvärden i figurerna
Vissa av gränsvärdena i figurerna är omräknade i förhållande till de internationella normerna, eftersom mätningarna inom den nationella, svenska miljöövervakningen ibland sker på annat sätt, exempelvis i annat organ än vad gränsvärdet är beräknat för. Läs mer om gränsvärden i faktarutan ”Gränsvärden för miljögifter”.
Flera organiska miljögifter minskar, med några undantag
Dioxinhalterna minskar i flera havsområden de senaste tio åren. Högst halter finns vid Holmöarna i norra delen av Bottenhavet, där ökar dessutom trenden. Lägst halter finns i Kattegatt och södra Östersjön.
PCB-halterna i sill/strömming minskar i alla havsområden.
Bromerade flamskyddsmedel (PBDE) minskar med några undantag i sill/strömming de senaste åren. För BDE-47 syns nedåtgående trender i samtliga havsområden. För HBCDD är utvecklingen inte lika tydlig. Halterna minskar i Västerhavet och i södra Östersjön, men ökar vid Holmöarna i Bottenhavet. I de övriga havsområdena syns varken någon ökning eller minskning.
De lägsta halterna av det högfluorerade ämnet PFOS finns i Västerhavet. I Egentliga Östersjön och södra delen av Bottenhavet har PFOS-halterna ökat sedan 1980. Men 30 år senare, 2010 började de åter minska, vilket troligen är en effekt av att PFOS förbjöds 2009. I Kattegatt och Bottenviken började halterna minska redan 2005.
Dioxin analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk ligger nu under gränsvärdet för försäljning (3,5 pg/g). Fisk som överskrider gränsvärdet får inte säljas till konsument.
PCB (varianten CB-153) analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna ligger under riktvärdet (1,6 µg/g), som ska skydda marina organismer från kroniska effekter av farliga ämnen.
Det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk ligger över gränsvärdet för humankonsumtion som ska skydda människor från att få i sig för höga halter via födan. (Omräknat gränsvärde: 0,27 ng/g i Östersjön, 0,17 ng/g Västerhavet).
Det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna ligger alla långt under gränsvärdet för sekundär förgiftning, som ska skydda vattenlevande organismer och människor från negativa effekter. (Omräknat gränsvärde: 5218 ng/g i Östersjön, 3340 ng/g i Västerhavet).
Det högfluorerade ämnet PFOS analyserat i sill/strömming från sju stationer i sex svenska havsområden. Halterna i fisk ligger under gränsvärdet för humankonsumtion (155 ng/g omräknat), som ska skydda människor från att få i sig för höga halter genom föda.
Gränsvärden i figurerna
Vissa av gränsvärdena i figurerna är omräknade i förhållande till de internationella normerna, eftersom mätningarna inom den nationella, svenska miljöövervakningen ibland sker på annat sätt, exempelvis i annat organ än vad gränsvärdet är beräknat för. Även fiskens fetthalt kan påverka så att man måste räkna om ett gränsvärde. Exempelvis skiljer sig fetthalterna i sill/strömming från Östersjön och Västerhavet åt, vilket innebär att gränsvärdena blir olika vid omräkning. Läs mer om gränsvärden i faktarutan ”Gränsvärden för miljögifter”.
Internationella gränsvärden organiska miljögifter:
För att ta reda på hur organismer som lever i havet påverkas av miljögifter görs varje år undersökningar av miljögifternas effekter på både marina snäckor, fisk och däggdjur.
Snäckor undersöks för att bedöma effekterna av det hormonpåverkande ämnet TBT, som tidigare användes i båtbottenfärger. I Skagerrak verkar exponeringen för TBT minska och där förbättras tillståndet hos snäckorna. Det syns däremot ingen minskad hälsopåverkan hos snäckor i Kattegatt eller i södra Östersjön, men det finns stora skillnader i exponering mellan referenslokaler, som har låga halter TBT, och platser nära punktutsläpp som båthamnar.
Fiskarnas hälsostatus har försämrats i alla studerade kustområden sedan undersökningarna startade i slutet av 1980-talet, vilket tyder på en ökad exponering för miljögifter. Exempel på symptom som kan ses hos fisken är aktiverat immunförsvar, aktiva avgiftningssystem och påverkad ämnesomsättning.
Sälar är toppkonsumenter i det marina ekosystemet och fungerar därför som indikatorer på storskaliga förändringar. De är särskilt utsatta för miljögifter som ansamlas uppåt i näringsväven. Sälars hälsa har förbättrats sedan övervakningen påbörjades på 1970-talet, men hälsoproblem förekommer fortfarande. Under 1970-talet mådde sälarna i Östersjön inte bra och led bland annat av sterilitet, något som troligen orsakades av långlivade miljögifter som PCB och DDT. Sedan 1990-talet har dessa problem minskat, men andra har uppkommit. Bland annat har gråsäl i Östersjön fått tunnare späcklager och tarmsår i grovtarmen förekommer, ibland är såren så stora att sälarna dör.
Knubbsälarna i Västerhavet har vid flera tillfällen drabbats av virussjukdomar som lett till massdöd, senast detta inträffade var 2014. Även om miljögifter inte orsakat sälarnas död så kan de ändå indirekt bidra genom att göra djuren mer mottagliga för sjukdomar.
Hälsoläget och reproduktionsförmågan hos havsörnarna har långsiktigt förbättrats sedan 1970-talet men de senare åren har skadade ägg med höga koncentrationer av PCB och DDT åter påträffats i ett område vid norra Bottenhavskusten. Orsaken till de förhöjda miljögiftshalterna är i dagsläget oklar.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i kust och öppet hav
PCB och dioxiner i sill visar ingen trend och halterna ligger under gällande rikt- och gränsvärden. Halterna av bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCCD) minskar sedan 1988. PFOS-halterna har varierat relativt mycket mellan olika år sedan 2004, då mätningarna i Skagerrak började. Men de senaste sju åren är halterna lägre än vid mätningarnas start och ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.
Kvicksilver och bly visar ingen tydlig trend. Kvicksilver ligger över och bly under respektive gränsvärde. Kadmium ökar under tidsperioden (1995-2019) men halten är fortfarande under gränsvärdet.
Koncentrationen av det perfluorerade ämnet FOSA och arsenik i sill är högre i Västerhavet än i andra havsområden, och halterna av kvicksilver och kadmium i sedimentet visar en ökande tendens.
Halter och effekter av förbjudna organiska tennföreningar från båtbottenfärger minskar generellt, men miljötillståndet är fortfarande måttligt eller sämre i de flesta av de undersökta hamnarna, med hänsyn till detta. På samtliga provtagningsplatser minskar dock TBT-halterna, med enda undantaget i Göteborgs hamn där trenden är otydlig.
Övervakningen av fiskars hälsa i Skagerrak visar att kustfisken här exponeras för en komplex sammansättning av kemiska ämnen. Påverkan på immunförsvaret, rubbad saltreglering och aktiverade enzymer är alla signaler som påminner om effekter man ser hos fiskar i förorenade områden.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Skagerrak
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Kattegatt
Tillstånd för miljögifter i Kattegatt
PCB-halterna minskar sedan 1988 och är under riktvärdet. Dioxinhalten visar ingen trend men ligger under gränsvärdet. Bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCCD) och även PFOS minskar. Halten av BDE-47 ligger fortfarande över gränsvärdet, medan HBCCD och PFOS ligger under respektive gränsvärde.
Bly minskar och ligger under gränsvärdet. Halten av kvicksilver ligger över gränsvärdet och halten av kadmium under gränsvärdet. Inget av ämnena visar någon tydlig trend.
Miljötillståndet för organiska tennföreningar, TBT, betraktas som måttligt i hamnarna, men gott i referensområdena.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Kattegatt
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Södra Egentliga Östersjön
Tillstånd för miljögifter i Södra Egentliga Östersjön
Halterna av dioxiner minskar och ligger under gränsvärdet för försäljning. Även halterna av bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCDD) och PCB minskar. PFOS-halterna i sill ökade mellan 1980 och 2010, men därefter har de börjat minska. Halterna av PCB, HBCCD och PFOS ligger under gällande rikt- respektive gränsvärde.
Kvicksilverhalterna i sill ökar, speciellt de senaste tio åren, medan blyhalten minskar sedan mätningarnas början 1981. Trenden för kadmium ökade 1980–2000, och har därefter varierat mellan åren. De senaste åren ökar halterna åter. Halten av kvicksilver ligger över gränsvärdet, medan bly och kadmium ligger under sina respektive gränsvärden.
Fiskar i södra Östersjön visar tecken på exponering för miljögifter med ökande enzymaktivitet, påverkat immunförsvar samt saltreglering. Men trenderna går upp och ner, vilket tyder på att exponeringen sker periodvis.
Miljötillståndet för organiska tennföreningar, TBT, klassas som måttligt på samtliga provtagningslokaler i södra Egentliga Östersjön. Påverkan är störst nära punktkällor, som båthamnar och det syns inga tydliga trender mot ökande eller minskande effekter av TBT.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Södra Egentliga Östersjön
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Norra Egentliga Östersjön
Tillstånd för miljögifter i Norra Egentliga Östersjön
Flera klassiska miljögifter minskar i Östersjöns organismer. PCB, DDT och bly har minskat dramatiskt sedan 1970- och 80-talet och avtar fortfarande varje år. Kvicksilver minskar i strömming men här överskrids ändå gränsvärdet för sekundär förgiftning . En positiv nyhet är trendbrott med minskade halter av några flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen, eftersom de börjat fasas ut ur samhället.
Dioxiner i strömming visar ingen trend och halterna ligger strax under gränsvärdet för försäljning. PCB och de bromerade flamskyddsmedlen (BDE-47 och HBCCD) minskar. BDE-47 ligger över sitt gränsvärde medan PCB och HBCCD ligger under rikt- respektive gränsvärdet.
PFOS ökar i strömming sen 1980, men de senaste tio åren har halterna börjat sjunka och de ligger under gränsvärdet.
Halterna av kvicksilver i strömming minskar och är lägre här än i södra Östersjön. Halterna ligger strax över gränsvärdet. Blyhalterna minskar och för kadmium syns ingen trend. Båda metallerna ligger under gränsvärdena.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Norra Egentliga Östersjön
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Bottenhavet
Tillstånd för miljögifter i Bottenhavet
PCB minskar i strömming vid Ängskärsklubb i södra Bottenhavet sedan 1989. Vid Holmöarna, i de norra delarna av Bottenhavet, startade mätningarna först 2009 och här syns ingen motsvarande trend, men halterna ligger under riktvärdet på båda stationerna.
Dioxinhalterna är högre här än i andra havsområden, men de minskar i södra Bottenhavet och ökar i de norra delarna. Halterna ligger dock under gränsvärdet för försäljning.
Det finns ingen tydlig trend för bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCCD) och PFOS. BDE-47 ligger över gränsvärdet medan HBCCD och PFOS ligger under sina respektive gränsvärden.
Halterna av kvicksilver minskar i södra Bottenhavet men halterna är fortfarande högre än i övriga havsområden. I norra delen av Bottenhavet syns ingen trend men här är halterna betydligt lägre och mer jämförbara med norra Östersjön. Kvicksilverhalterna ligger över gränsvärdet i Bottenhavet. Halterna av bly och kadmium visar en otydlig utveckling i Bottenhavet, men halterna ligger under respektive gränsvärden.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Bottenhavet
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Bottenviken
Tillstånd för miljögifter i Bottenviken
PCB minskar sedan slutet av 1980-talet och halten ligger under gränsvärdet. Dioxiner visar ingen trend, men ligger under gränsvärdet för försäljning. Både PFOS och bromerade flamskyddsmedel minskar. Halten av BDE-47 ligger över gränsvärdet medan halterna av HBCCD och PFOS ligger under sitt respektive gränsvärde.
Halterna av bly minskar, medan halterna av kvicksilver och kadmium varken ökar eller minskar. Kvicksilver ligger över gränsvärdet, medan och bly och kadmium ligger under gränsvärdena.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Bottenviken
Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: miljögifter
Orsaker: miljögifter
Orsakerna till spridningen av metaller och organiska miljögifter till sjöar, vattendrag och havsområden är större punktkällor såsom industriutsläpp, långväga transporterade luftföroreningar eller flera diffusa, mindre utsläpp – nutida eller historiska.
I hela landet finns historiska utsläpp från punktkällor, som industrier och gruvor, lagrade i mark och sediment. Källor som lokalt påverkat och ibland fortfarande påverkar halterna av både organiska miljögifter och tungmetaller i vattenmiljön. Men tack vare förbud mot användning av vissa ämnen och bättre reningsmetoder är utsläppen idag mindre än tidigare.
I landets södra delar är påverkan från miljögifter generellt sett större, dels på grund av en tätare befolkning och högre jordbruksintensitet, dels på grund av närheten till tungt industrialiserade områden i Europa. Många miljögifter når svenska vattenmiljöer via föroreningar som transporterats långt med luftströmmar.
Förorenade sediment kan också vara en orsak till att vattenlevande organismer exponeras för miljögifter.
Orsaker till miljögifter i grundvatten
Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel kan via regnvatten eller snö transporteras till grundvattenkällor och förgifta vattnet. Det vanligaste bekämpningsmedlet som påträffas i mark och grundvatten är BAM, en nedbrytningsprodukt av det tidigare vanliga ogräsmedlet diklobenil.
Bild: Shutterstock
Brandsläckningsskum är den största anledningen till att PFAS påträffas i grundvattnet.
Grundvatten kan även förorenas via nedfall av luftföroreningar som når öppna grundvattenkällor. Bly och kadmium i grundvattnet beror i de flesta fall på att berggrund och jordlager är rika på dessa metaller, som kan läcka ut i vattnet.
Metallhalterna i grundvattnet kan även vara förhöjda i närheten av avfallsmassor från gruvor. I dricksvatten kan förhöjda halter bero på kontakt med ledningsmaterial och andra tekniska installationer, i synnerhet kontaminering från koppar.
PFAS används i ett stort antal produkter till exempel i brandskum och impregneringsmedel. Över 2 000 potentiella lokala utsläppskällor identifierades i arbetet med ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket 2015. Användning av brandsläckningsskum är den största enskilda punktkällan till att PFAS finns i grundvattnet. Avloppsreningsverk och avfallshantering är sannolikt betydande sekundära punktkällor. Andra potentiella utsläppskällor är industriell verksamhet.
Orsaker till miljögifter i sjöar och vattendrag
Bild: Per Bengtson
I fjällsjöar är nedfallet av organiska miljögifter och metaller relativt litet på grund av att det ofta är långt till källorna.
Sjöar och vattendrag påverkas av miljögifter både från punktkällor och nedfall av luftburna föroreningar. I fjällvärlden är nedfallet av organiska miljögifter och metaller ofta relativt litet på grund av långa avstånd till källorna. Närmare kusten kan vattendrag vara förorenade av miljögifter från punktkällor som nedlagda eller aktiva industrier, till exempel smältverk och pappersbruk. Även kommunala avloppsreningsverk kan vara en sekundär källa till spridning av miljögifter, som i vissa fall inte kan renas bort på ett effektivt sätt.
Sjöar och vattendrag i norra Sverige är främst påverkade av punktkällor, medan sjöar och vattendrag i södra Sverige är påverkade av både punktkällor och lufttransporterade föroreningar.
Depositionen av kvicksilver från luft har varit relativt konstant under 2000-talet, vilket delvis kan förklara de otydliga trenderna som syns på flera håll.
Orsaker till miljögifter i kust och öppet hav
Bild: BirgittaPhotos/Shutterstock
Halterna av miljögifter i havet påverkas av punktkällor vid kusten, transport i vattendrag, samt luftföroreningar som deponeras direkt på havsytan.
Miljögiftshalterna i havet påverkas av tillförsel från punktkällor vid kusten, transport i stora och små vattendrag, samt lufttransporterade föroreningar som deponeras direkt på havsytan.
Halterna i luften beror både på utsläpp från städer, industrier, trafik samt jordbruk i Östersjöregionen, men också långväga transport av ämnen som släppts ut i andra delar av världen.
Bland annat ger utsläpp av dioxiner från Ryssland, Ukraina och Finland förhöjda dioxinhalter i Bottenviken och Bottenhavet. Men även lokala punktkällor längs Norrlandskusten bidrar.
Nedfallet av det bromerade flamskyddsmedlet PBDE är likartat över alla svenska havsområden.
Föroreningar av bromerade flamskyddsmedel når Östersjöns havsområden framför allt via lufttransport. Uppskattningsvis kommer 60 procent av nedfallet av BDE-99 från Helcom-länderna, dvs. Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Sverige (EMEP). Övriga tillskott kommer från globala källor, dvs. än längre bort.
Fiberbankar
På bottnarna utanför pappersbruken längs Norrlandskusten finns rester av orenade utsläpp från massaindustrin, som ansamlats under decennier i så kallade fiberbankar. Fiberbankarna består av stora mängder träfibrer och processkemikalier. Det är än så länge oklart i vilken utsträckning fiberbankarna orsakar något större läckage av miljögifter, som exempelvis dioxiner.
Men den snabba landhöjningen i norra Sverige gör att problemen inte kommer att försvinna, utan bankarna kommer att utsättas för erosion i form av vågor och vind. Erosion av det fiberhaltiga bottenmaterialet kan bidra till att föroreningar som ligger begravda riskerar att spridas.
Generellt bör vi försöka minska användningen av farliga ämnen i samhället, det gäller både organiska miljögifter och metaller. Eftersom spridningen av dessa ämnen delvis är global är internationella konventioner viktiga verktyg i arbetet. Men även på hemmaplan behövs kraftfulla åtgärder för att begränsa mängden giftiga ämnen i omlopp.
Åtgärder mot organiska miljögifter
Ett bra exempel på hur verksamt ett förbud kan vara är PCB som förbjöds i Sverige utanför slutna system redan 1973, och helt och hållet 1978. Det tog några år, men därefter har halterna i miljön kontinuerligt minskat.
TBT(tributyltenn) är ett annat organiskt miljögift, använt i båtbottenfärger, som i Sverige är totalförbjudet sedan 1980-talet. Men eftersom ett internationellt förbud inte kom till förrän i slutet av 00-talet har problemen i den marina miljön funnits kvar då ämnet kunnat föras in med internationella fartyg, även om det finns tydliga minskningar på många platser.
Spridningen av dioxiner bekämpas bäst med internationella konventioner, efter som ett stort bidrag av den atmosfäriska depositionen troligen kommer från utomeuropeiska länder. Det finns ett flertal restriktioner och internationella överenskommelser för att kontrollera och hindra spridningen av dioxiner. I exempelvis strömming, där man tidigare haft extremt höga halter, ses tydliga minskningar tack vare att utsläppen begränsats.
Bromerade flamskyddsmedel ingår i Stockholmskonventionen, som syftar till att begränsa spridningen av organiska miljögifter. PBDE ing,år i konventionen sedan 2009 och HBCDD sedan 2014. Inom EU förbjöds penta- och oktaBDE år 2004. DecaBDE ingår sedan 2008 i det så kallade RoHS-direktivet, som innebär att farliga ämnen i elektronikprodukter ska begränsas. Förbuden har haft effekt, vilket visat sig till exempel genom att halterna av BDE-47 i strömming minskat.
När det gäller högfluorerade ämnen är PFOS (perfluoroktansulfonat) och ämnen som kan brytas ned till PFOS förbjudna inom EU sedan 2008, med vissa undantag. PFOS ingår även i Stockholmskonventionen sedan 2009 samt i FN:s luftvårdskonvention (LRTAP). Detta har medfört att användningen av PFOS minskat, även om det fortfarande tillverkas i andra delar av världen. För PFOA (perfluoroktansyra) och övriga PFAS-ämnen finns det inga restriktioner ännu, men PFOA kommer att förbjudas inom EU år 2020. PFOA klassas också som ett svårnedbrytbart miljögift och är föreslagen att ingå i Stockholmskonventionen. Resultaten från miljöövervakningen visar att halten av PFOS i sill/strömming från vissa havsområden minskar tydligt sedan 2006.
Åtgärder mot metallföroreningar
Användningen av alkylkvicksilver (t.ex. metylkvicksilver) inom jordbruket och i pappersindustrin förbjöds i Sverige redan 1966. Sedan 1990-talet har det varit förbjudet att tillverka och använda termometrar, mätinstrument och vissa elektroniska komponenter som innehåller kvicksilver.
År 2009 förbjöds så gott som all resterande användning av kvicksilver i Sverige. Det innebär att kvicksilver och kvicksilverföreningar inte får släppas ut på den svenska marknaden, användas i Sverige eller exporteras. År 2011 infördes en förordning i EU som förbjuder export av kvicksilver utanför EU. Kvicksilver regleras också globalt inom Minamatakonventionen, som trädde i kraft 2017.
Men trots många åtgärder mot kvicksilver syns inga tydliga nedåtgående trender i vattenmiljön. En förklaring kan vara att mänskligt orsakade utsläpp av kvicksilver har pågått i hundratals år och trots åtgärder cirkulerar kvicksilver i miljön och leder till globala, förhöjda halter i luft, mark och vatten. Återcirkuleringen av kvicksilver gör att det tar lång tid innan halterna sjunker. Nya utsläpp från t.ex. förbränning av kol i Asien har också ökat sedan 1970-talet , vilket också gör att halterna bibehålls trots minskade utsläpp i andra delar av världen.
Förbudet mot bly i bensin som infördes 1995 har resulterat i minskade halter i miljön på de allra flesta håll.
Kadmium är förbjudet att använda vid galvanisering sedan 1982 i Sverige, 1987 infördes en nationell miljöavgift på kadmiumbatterier och 1993 infördes begränsning av kadmium i konstgödsel i Sverige.
Inom EU finns omfattande regleringar för att förhindra att kadmium sprids till miljön eller förorenar avfall, exempelvis uttjänta batterier, elektronik, fordon, plaster, förpackningsmaterial och målarfärg, dock inte i konstnärsfärger.
Vad kan man göra själv?
Som privatperson kan man bidra till att halterna av farliga ämnen minskar i samhället genom att helt enkelt ta reda på om produkter innehåller till exempel högfluorerade ämnen och i så fall fråga efter alternativ. Det kan gälla byggmaterial, batterier, husgeråd och impregnerade textilier, som till exempel friluftskläder. Det är även viktigt att se till att kläder och andra produkter som innehåller PFAS, tas om hand på ett riktigt sätt den dag de slutar användas.
Överblivna läkemedel får aldrig spolas ned i toaletten utan ska lämnas in till närmaste apotek. Jägare kan fundera över valet av ammunition och välja blyfria alternativ. Målar man akvarell bör kadmiumhaltiga färger undvikas (gäller vissa röda och gula toner).
Vitmärlans embryon är känsliga för föroreningar och skadade embryon tyder på att ett område kan vara påverkat av miljögifter. Därför används embryo...
Det är värt att notera att trots flera åtgärder för att minska utsläppen av kadmium så är de senaste årens koncentrationer i samma storleksordning som de som uppmättes för 40 år sedan.
