Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2023


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Bottenvegetation

Bottenvegetation

Bottenvegetation kan vara både stor som vass och små, små kiselalger. Bottenvegetation undersöks för att kunna bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd. Kiselalgerna visar till exempel vilka vatten i Sverige som är sura och vilka som är övergödda.

Bottenvegetation Östersjön Bild: OCEANA/Carlos Minguell

Bilden visar bland annat ullsläke och borstnate på botten i Kvarken, Östersjön.

Vattenväxter som vass, näckrosor, ålgräs, tång och olika mindre fastsittande alger räknas till bottenvegetation. Den här typen av växter och organismer gynnas av att vattnet är klart så att ljus kan nå dem. Därför blir bottenvegetationen påverkad av övergödning, vilket ofta sker i slättlandskapets vatten och utmed stora delar av Sveriges kuster. Näringsämnen bidrar till algblomningar som missgynnar bottenvegetation som inte räcker över vattenytan. Näringsrikt vatten gynnar också trådalger som snabbt växter över viss bottenvegetation som då missgynnas. Övervattensväxter som exempelvis vass gynnas av övergödning och bidrar till att grunda sjöar och kustvikar växer igen.

Trendanalyser av fastsittande kiselalger i svenska vattendrag pekar på att många vattendrag i södra Sveriges slättbygder är näringspåverkade, samt att vattendrag i södra Sverige skogslandskap och vissa kustnära vatten i Norrland är sura.

Provtagning av vegetationsklädda bottnar sker i tre områden i Egentliga Östersjön, i ett område i Bottenhavet, ett i Kattegatt och ett i Skagerrak. De vegetationsklädda bottnarna omfattar alla typer av hårda och mjuka bottnar som sträcker sig från vattenytan ner till cirka 10–20 meters djup. Övervakningen omfattar alla större växter, men här väljer vi att lyfta fram övervakningen av tång på ostkusten, respektive ålgräs på västkusten.

Läs om tillstånd för bottenvegetation i en vattenmiljö

Bottenvegetation i kust och öppet hav

Tillstånd för Bottenvegetation i kust och öppet hav

Generellt har läget för blåstången försämrats i Östersjöns södra delar under de senaste 15 åren. I Stockholms skärgård och vid Höga kusten är däremot läget oförändrat.

Förändringar i tångbältets djuputbredning i Östersjön

Tångruska på botten Bild: Jesper Ström

Tången övervakas genom att man tittar på både dess djuputbredning och dess täckningsgrad.

Östersjöns hårdbottnar övervakas genom att mäta tångsamhällenas täckningsgrad och djuputbredning vid årliga dykinventeringar. Dessa samhällen domineras oftast av blåstång (Fucus vesiculosus) som finns upp till norra Bottenhavet. I Bottenhavet finns också den snarlika smaltången (Fucus radicans) medan det i södra Östersjön istället är sågtång (Fucus serratus) som bildar tångbälten tillsammans med blåstången. I norra Egentliga Östersjön samt runt Gotland är det dock blåstången som ensam art utgör tångbältet. Dessa tre stora brunalger är fleråriga och habitatbildande, och är därför av stor betydelse för många av Östersjöns övriga arter. 

 

Under de senaste 15 åren ses försämringar i djuputbredning i både Södra Egentliga Östersjön (Blekinge) och Egentliga Östersjöns utsjö (Gotland). Djuputbredningstrenden under denna tidsperiod är oförändrat för Norra Egentliga Östersjön (Stockholms södra skärgård, Askö) samt Bottenhavet (Höga kusten). Dock uppvisar de inre stationerna vid de båda sistnämnda områdena en tendens mot försämringar under senare år.

Hur mycket tång finns det i Östersjön?

Täckningsgrad är ett sätt att beskriva hur mycket tång det finns inom ett mätområde. För stationerna vid Gotland har man sedan rekordåret 2009 sett en stor minskning i täckningsgrad. Under de senaste knappa 10 åren har nivån stabiliserats på halva nivån jämfört med tidigt 2000-tal. I de yttre stationerna i Bottenhavet och Norra Egentliga Östersjön (Askö) har tångtäckningen också minskat sedan 2010, men vid dessa har man sett tecken på återhämtning de senaste åren.
Vid stationerna i Blekinge har djuputbredningen visserligen minskat, men tångtätheten har ökat. Förklaringen är att både sågtången och blåstången blivit tätare närmare ytan (0-3 meter), vilket kan vara en effekt av mildare vintrar med mindre isskrap. Eftersom djuputbredningen minskat något- (kopplas till sämre ljusförhållanden från övergödning) även vid Askö på sistone så handlar återhämtningen i täckningsgrad här förmodligen också om att tången växer tätare vid ytan.   

Relativ förändring i täckningsgradsindex (normaliserade data) för tång för de olika regionerna. Täckningsgradsindex för tång beräknas genom att multiplicera täckningsgrad med transektavsnittets längd och bredd. Index-värdet motsvarar alltså antal kvadratmeter tång i en 4 m bred transekt (standardiserad bredd) som sträcker sig från ytan ner till ett djup där ingen tång växer. Här särskiljs inte blåstång från sågtång eller smaltång, och inslaget av de senare arterna varierar beroende på region. Endast transekter med sammanhängande tångbälten ingår i analysen.

Ålgräs på västkusten

På den svenska västkusten övervakas vegetationsklädda bottnar från norska gränsen till söder om Malmö. I Övervakningen ingår 100 av 105 möjliga vattenförekomster och alla åtta kustvattentyper.

Historiskt sett har ålgräset vuxit på stora djup i västerhavet. Vid undersökningar i slutet av 1800-talet hittades ålgräs ner till 20 meters djup. Vid senare undersökningar, från 1930-talet och fram till 1960-talet, återfanns ålgräset ner till nio meters djup. I samma fjordar och vattenförekomster växer idag ålgräs ner till fem eller sex meters djup.

graf visar ålgräsets djuputbredning

Nedre utbredning av ålgräs (Zostera marina) inom alla vattenförekomster längs svenska västkusten uppdelat på kustvattentyperna 1n Västkustens inre kustvatten i Skagerrak, 1s Västkustens inre kustvatten i Kattegatt, 2 Västkustens fjordar, 3 Västkustens yttre kustvatten i Skagerrak, 4 Västkustens yttre kustvatten i Kattegatt, 5 Södra Hallands och norra Öresunds kustvatten, 6 Öresunds kustvatten, och 25 Göta älvs- och Nordre älvs estuarie, för åren 2019-2021. Data är medelvärde ±SE.

Bottenvegetation i Norra Egentliga Östersjön

Tillstånd för Bottenvegetation i Norra Egentliga Östersjön

I norra egentliga Östersjön visade både norra och södra kustområdena tecken på förbättringar sedan 1990-talet fram till ungefär 2010, därefter försämringar. I utsjön, vid Gotlands södra kust, finns inte data från 90-talet men försämringar i djuputbredning noterades även här efter 2010.

Askö i Stockholms södra skärgård har övervakats årligen sedan 1993 och stationerna kan delas in i mellankustvatten och yttre kustvatten. Den maximala djuputbredningen av blåstång för de lokaler som klassas som ”mellankustvatten” visar på en generell förbättring sedan 90-talet. Fram till år 2010 fördubblades den genomsnittliga maximala djuputbredningen från ca 2,5 till 5 meter i snitt.

Som djupast växte tången under åren 2003-2004 och 2010 (ner till maximalt 7 meter vid åtminstone en av stationerna). Sedan 2010 har dock den maximala djuputbredningen försämrats till i snitt 2,5 meter, vilket är densamma som 1993. Under de senaste 15 åren är djuputbredningen alltså oförändrad. Fortsatta årliga mätningar kommer avgöra om försämringen på senare år blir statistiskt säkerställd.

I mätområdena med yttre kustvatten syns ingen tydlig förändring i djuputbredning under tidsperioden 1993-2021 (eller den senaste 15-års perioden). I genomsnitt har djuputbredning varit 4 meter, det vill säga djupare än för mellankuststationerna under de första åren av tidsserien, men ungefär samma under senare år.  Vid en av stationerna med yttre kustvatten noterades 2005-2007 och 2015-2017 en maximal djuputbredning på drygt 8 meter, men denna har under de senaste åren återgått till drygt 6 meter.

graf visar djuputbredning för fucus vid askös inre stationer

Djuputbredning av blåstång för de lokaler som tillhör typområde 12 (mellankustvatten, n=5). Varje år representerar medelvärde för samtliga lokaler inom typområdet.

graf visar djuputbredning för fucus vid askös yttre stationer

Djuputbredning av blåstång för de lokaler som tillhör typområde 14 (yttre kustvatten, n=17). Varje år representerar medelvärde för samtliga lokaler inom typområdet.

För Singö, i norra Stockholms skärgård, har årliga mätningar bara gjorts sedan 2017. Jämförelser med historiska mätningar (1943, 1984, 1992, 2006) visar dock att djuputbredningen försämrats. Mätningar från 2017 och framåt visar ungefär samma djup som 1984 (8 meter), en tillbakagång från de ca 9 meter som uppmättes 2006.

graf visar maximal djuputbredning för blåstång vid Singö

Maximal djuputbredning för blåstång vid Singö där de lokaler som först inventerades på 1940-talet och återbesöktes en gång per decennium sedan 1980-talet kan jämföras med regelbunden övervakning sedan 2017 (n=4 för både yttre och inre stationer).

Egentliga Östersjöns utsjö (södra Gotlands kust

Genomsnittlig djuputbredning för blåstång vid Gotland har minskat mellan 2000 och 2021. Försämringen verkar ha startat efter år 2010, likt Askö. Försämringen är statistiskt säkerställd även om bara de senaste 15 åren analyseras. På en station som tillkom 2017 noterades dock tång ända ner till 12 m djup. Detta visar att blåstången har potential att växa avsevärt djupare än de maximalt 9 meter som tidigare uppmätts på lokaler i vattenområdet runt Gotland. Data från den nya stationen har inte använts vid trendanalys.

graf visar Djuputbredning blåstång vid Gotland

Djuputbredning blåstång vid Gotland för de stationer som alltid övervakats sedan år 2000 (n=4).

Bottenvegetation

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter sötvatten: Maria Kahlert (SLU)
Ansvariga experter hav: Agnes Karlsson (SU), Robin Svensson (GU), Jenny Ask (Umu), Stefan Tobiasson (LNU)

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten och SLU 

Övervakning av bottenvegetation i sjöar och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Regelbundna provtagningar genomförs på många olika fasta platser i våra sjöar och hav. På varje plats (station) mäts många olika variabler på samma gång.

Användning: Resultaten från övervakningen används för att följa miljötillståndet och åtgärdseffekter. De utgör också viktiga mätvärden för forskning om exempelvis klimatfrågor och ekologi.

Läs mer om övervakningen av bottenvegetation.