I sjön Storvindeln, Västerbottens län, har halter av metaller i gädda analyserats ända sedan 1968. Det är, tillsammans med gädda från södra Sverige, den längsta tidsserien av metaller i världen av insjöfisk.
Kvicksilver i gädda (muskel) visar ingen trend över tid och halterna varierar mycket mellan år. Halterna på mellan 200 och 300 ng/g våtvikt ligger långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning (20 ng/g våtvikt), men är ändå något lägre än halterna i gädda från Bolmen i södra Sverige.
Bly visar en nedåtgående trend i gädda sedan 1968, en trolig effekt av förbudet mot bly i bensin som kom på 1990-talet. Halterna är låga, under 0,01 µg/g torrvikt.
Kadmiumhalterna har varit relativt konstanta sedan starten av övervakningen, de varken ökar eller minskar under tidsperioden 1968–2020. Halterna de senaste åren ligger runt 0,06 µg/g torrvikt i lever, vilket är fem gånger lägre än halterna i gädda från södra Sverige.
I norra Sverige är metallhalterna i vatten generellt sett lägre än i landets södra delar, men det finns undantag i närheten av punktkällor. Halterna i Storvindelns vatten ligger på de nivåer man kan förvänta sig i norra Sverige.
I sjön Stor-Tjulträsket, Västerbottens län, har röding analyserats sedan 1995. Här syns ingen trend för kvicksilver, halterna ligger runt 110-140 ng/g våtvikt, vilket är betydligt högre än i röding från Abiskojaure.
Blyhalterna minskar sedan övervakningen startade och numera är halterna lägre än 0,01 µg/g torrvikt, vilket är samma nivå som i röding från Abiskojaure. För kadmium syns ingen trend och halterna ligger runt 0,3 µg/g torrvikt, en tredjedel mot vad halterna är i röding från Abiskojaure.
I Stensjön, Gävleborgs län, har abborre analyserats sedan 1997 och halterna av kvicksilver (i muskel) visar ingen trend, dvs. det varken ökar eller minskar nämnvärt under perioden 1997–2020. Halterna ligger runt 200 ng/g våtvikt. Det är tio gånger högre än gränsvärdet för sekundär förgiftning och nästan i nivå med halterna för abborre från södra Sverige.
Blyhalter i abborre går nedåt och de senaste åren har de legat på 0,02 µg/g torrvikt. Jämfört med gädda från norra Sverige är det cirka dubbelt så högt. Däremot ligger de under gränsvärdet för försäljning.
Kadmium i abborre visar en nedåtgående trend sedan 1997. De senaste åren ligger halterna runt 5 µg/g torrvikt, vilket är betydligt högre än i abborre från flertalet sjöar i södra Sverige. Nivåerna ligger under gränsvärdet för sekundär förgiftning.
I Stensjön är blyhalten i vatten något högre än förväntat, medan halterna av kadmium och nickel är mer normala Alla de tre metallerna visar signifikanta minskande trender.