I sjön Bolmen, Kronobergs län, har kvicksilver i gädda analyserats sedan 1967, vilket är den längsta tidsserien i världen av insjöfisk. Halterna av kvicksilver i gädda från Bolmen är något högre jämfört med gäddor från sjön Storvindeln i norra Sverige.
Kvicksilverhalterna visar ingen signifikant trend över tidsperioden 1967–2019 och ligger mellan ca 300-500 ng/g våtvikt, vilket är mer än tio gånger högre än gränsvärdet för sekundär förgiftning (20 ng/g våtvikt).
Kadmiumhalterna visar heller ingen tydlig trend över hela tidsperioden och med ganska stor mellanårsvariation. Halterna i Bolmen de senaste åren ligger runt 0,3 µg/g torrvikt i lever, vilket är fem gånger högre än halterna i gädda från norra Sverige.
Blyhalterna i gädda har minskat över tid, vilket troligen beror på att bly förbjöds i bensin under 1990-talet. Halterna de senaste åren ligger knappt under 0,01 µg/g torrvikt.
Halterna i vatten av kadmium och blyligger i nivå med vad som kan betraktas som normalt för södra Sverige, medan nickelhalten är mycket låg. För kadmium och nickel syns inga signifikanta trender, medan blyhalten minskar signifikant.
I sjön Skärgölen, Kalmar län, har metallhalter i abborre analyserats sedan 1981.
Kvicksilver visar ingen trend 1981–2019. De senaste åren har halterna legat runt 200-300 ng/g våtvikt, vilket även det är långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning. Halterna är i ungefär samma storleksordning som i abborre från norra Sverige.
Blyhalterna i abborre minskar under hela tidsperioden, en trolig effekt av förbudet i bensin på 1990-talet. Det senaste året ligger halterna, mätta i abborrens lever, på 0,1 µg/g torrvikt, vilket är cirka tio gånger högre än blyhalterna i gäddlever. Halten i abborre ligger under gränsvärdet för försäljning.
Kadmiumhalterna i abborre visar ingen trend. Under de senaste åren ligger halterna mellan 5 och 9 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för sekundär förgiftning.
Metallhalter i vatten analyseras inte regelbundet i Bolmen, så här visas inga resultat.