Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Philip Myrtorp/Unsplash
Mångfald

Mångfald

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Mångfald

Många olika är bra. Biologisk mångfald innefattar variationen av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener. Att ha en rik biologisk mångfald är viktigt för att upprätthålla alla olika ekologiska processer på jorden som är livsviktiga för vi ska få mat, rent vatten och ren luft. Förändrade eller förstörda livsmiljöer är ett stort problem för både sjöar, vattendrag och hav. Effekter av övergödning är fortfarande ett problem, och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig varit så stor.

Akvarell som illustrerar mångfald. Bild: Ida Wendt

Mångfald handlar inte bara om artrikedom utan om att alla pusselbitarna måste finnas på plats. Annars kan ekosystemet hamna i obalans eller i värsta fall helt kollapsa.

Den biologiska mångfalden i ett område kan påverkas av många olika faktorer, till exempel miljögifter, förändrade livsmiljöer, mänsklig exploatering av naturresurser eller tillkomsten av nya främmande arter.

Genom FN:s globala mål för hållbar utveckling samt Konventionen för biologisk mångfald, har Sverige åtagit sig att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. Sveriges egna miljökvalitetsmål är ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Mångfald:

Tillstånd för mångfald

Tillstånd för mångfald

I havet räknas cirka 470 arter som sårbara eller hotade, i sjöar och vattendrag bedöms runt 260 arter gå en osäker framtid till mötes.

Förändrade eller försämrade livsmiljöer är ett stort problem i både hav och sötvatten. Effekter av övergödning syns fortfarande tydligt och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig tidigare varit så stor. Vissa problem är mer knutna till specifika vattenmiljöer, som försurning i sjöar och vattendrag, eller skador från trålfiske i havet. 

Fler miljöförbättrande åtgärder krävs för både hav, sjöar och vattendrag för att skapa förutsättningar att uppnå en hög mångfald i svenska vatten.

Läs om tillstånd för mångfald i en vattenmiljö

Mångfald: Sjöar och vattendrag

Tillstånd för mångfald i sjöar och vattendrag

De främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden i sjöar och vattendrag är hotade idag är torrläggning, igenväxning, vattenreglering och vandringshinder, försurning och övergödning. I vissa fall har livsmiljöer förstörts genom exploatering. Trots att många åtgärder har genomförts för att säkerställa fungerande livsmiljöer, så finns det ett stort behov av ytterligare förbättringar.

De utvärderingar som omfattar hur det är ställt med biologisk mångfald i sjöar och vattendrag visar att åtgärder har effekt och förbättrar situationen för många arter, dock inte för alla.


Vatteneglering vid Trollhättefallen Bild: Rikard Fröberg/CC BY 2.0 (croped)

Vattenreglering är en bidragande orsak till att mångfalden är hotad i vissa sjöar och vattendrag.

På Artdatabankens Rödlista 2020 finns ungefär 260 sötvattenlevande arter vars framtid bedöms som osäker. Listan domineras av ryggradslösa djur, alger och kärlväxter. De främsta anledningarna till att arter hamnat på listan är förändrade och försämrade livsmiljöer till följd av torrläggning, igenväxning, vattenreglering och grumling. Därtill tillkommer nästan 360 rödlistade arter som lever på stränderna till sjöar och vattendrag. På Artdatabankens rödlista är sju fiskarter listade i sötvatten.


Vid utvärderingen av art- och habitatdirektivet 2019, som syftar till att bevara vissa arter och naturtyper av EU-intresse, var tillståndet bara gott för 4 av 10 ingående fiskarter i mellersta och norra Sverige. Situationen längst ned i södra Sverige var tillfredställande för 3 av 7 förekommande fiskarter medan. I den fjällnära regionen bedömdes situationen vara god för de 2 direktivsarter som lever där.
Elva av Sveriges totalt tretton groddjur finns med i art- och habitatdirektivet. Av dessa elva bedömdes sju inte vara i gott tillstånd 2019 och det är en försämring sedan 2007, då nio arter uppnådde gynnsamt bevarandetillstånd. En ljuspunkt är dock att sedan 2013 har situationen för långbensgroda förbättrats. Framtidsutsikterna för både tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla, som båda lever i vattendrag, bedöms som dåliga främst genom en lång historia av påverkan i form av vattenreglering, dammar, grumling och försurning.

I sötvatten används flodpärlmusslan som paraplyart, vilket betyder att man genom att skydda dess livsmiljö även skapar goda förutsättningar för en rad andra arter i samma område.  Flodkräftan bedöms inte heller uppnå gynnsam bevarandestatus, vilket främst beror på den kräftpest som sprids via signalkräftan. För större vattensalamander är läget oförändrat dåligt.

Vetenskaplig analys

När det gäller biologisk mångfald i sötvatten så ligger Sveriges miljömålSveriges miljömål. 2019. , särskilt målen för ett rikt djur- och växtliv och levande sjöar och vattendrag, till grund för arbetet. Men även internationella åtaganden som Konventionen för biologisk mångfaldThe convention on biological diversity. , Art- och habitatdirektivetNaturvårdsverket 2019. och FN:s globala mål för hållbar utvecklingFN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Sverige.. I sötvatten skapar även ramdirektivet för vattenVattenmyndigheterna 2019. förutsättning för en bättre sötvattensmiljö vilket kan gynna många naturtyper och arter.
Miljöövervakningens upplägg är oftast inte optimalt för att studera biologisk mångfald. Vi riskerar att missa arter i de habitat, till exempel småvatten, som inte täcks in av den befintliga övervakningen idag. Identifieringskraven på artnivå nås inte heller för många små organismer som växt- och djurplankton liksom för flera insektsarter där larvstadierna är mycket svårbestämbara. Här kommer DNA-metodiken i framtiden ge möjligheter när vi i olika forskningsprojekt kopplat ihop DNA-sekvenserna till sina respektive arter i DNA-bibliotek.

Mångfald och växtplankton

Ett exempel på vad miljöövervakningens resultat ändå kan visa i form av mångfald är växtplankton. De provtas i sjöar för att visa hur effekterna av näringspåverkan eller surhet påverkar organismerna. De som analyserar växtplankton i regional och nationell skala rapporterar sina data till den nationella datavärden och där finns det i nuläget växtplanktondata från lite mer än 800 av Sveriges många tusen sjöar. Där kan man se att gruppen växtplankton totalt sett har hög mångfald med lite mer än 1 000 olika arter, eller taxa som man kallar det när det inte alltid är på artnivå. Sveriges mångfald av växtplankton i sjöar är alltså ungefär 1 000 taxa. Sådan mångfald brukar man dock inte hitta i ett enskilt prov från en sjö, då är runt 40-50 olika växtplankton mer vanligt. När man som i miljöövervakningen sedan provtar under många år finns det stor chans att hittar alla arter som finns i just den sjön. I en sådan jämförelse har Mälaren mest mångfald av växtplankton med drygt 350 taxa inrapporterade sedan år 2000. I Vänern hittas 314 och i Vättern ca 200 olika växtplanktonarter. De stora sjöarna verkar alltså vara artrika. Det beror också på att de provtas under både vår och sommar och dessutom på flera stationer i varje sjö. Artfattiga sjöar hittas framförallt i fjällen där mångfalden ofta ligger runt 20 taxa av växtplankton.

Mångfald av växtplankton i sjöar har tydligast samband till det pH vattnet har. Det kan bero på att pH gradienten i Sveriges sjöar är stor så att detta samband blir extra tydligt. I datamaterialet för växtplankton varierar pH mellan 4,5 och 9,8. Sjöar som har lågt pH för att de är försurade har också en låg mångfald av växtplankton. Riktigt sura sjöar kan ha så låg mångfald som endast 5-10 arter. Tittar man på alla sjöar och hela pH skalan verkar mångfalden ha sitt maximum för växtplankton runt pH 7 för att sedan vara mindre även på den basiska sidan av gradienten. 

Stränder och småvatten

I Artdatabankens rödlista från 2020 finns runt 260 sötvattensarter där de flesta av dessa är ryggradslösa djurSLU Artdatabanken 2020. Rödlistade arter i Sverige 2020. SLU, Uppsala. Andra grupper är kärlväxter, mossor, alger, fiskar, fåglar, groddjur och utter som det enda däggdjuretEide, W. m.fl. (red.) 2020. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2020. SLU Artdatabanken rapporterar 24. SLU Artdatabanken, Uppsala.. Det finns en stor variation av livsmiljöer, där flera av arterna kan finnas både i sjöar, vattendrag och småvatten. Drygt 140 av de rödlistade arterna har sin huvudsakliga livsmiljö i sjöar och ungefär lika många i vattendrag. Ungefär 100 av de rödlistade arterna är knutna till småvatten. Småvatten som källor förbises ofta, men hyser ungefär ett 30-tal rödlistade arterBjelke, U., Hallingback, T. & Henrikson, L. 2010. Rödlistade arter i kallor. ArtDatabanken Rapporterar 8. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.. Många källor har under senare tid skadats och förstörtsVon Wachenfeldt, E. 2017. Grundvattenkällor förstörs – så vänder vi trenden. Tidskrift Sötvatten 2017. Havs- och vattenmyndigheten. .

Sötvattensstränders betydelse som livsmiljö har också lyfts fram som betydelsefull för många arter där många arter återfinns på landstranden och är beroende av den dynamik som naturliknande vattenstånd, vattenflöden och hävd skapar. Ungefär 270 arter som bedömts som rödlistade år 2010 är knutna till landstranden av sötvattensstränderBjelke, U & Sundberg, S. (red.) 2014. Sötvattensstränder som livsmiljö – rödlistade arter, biologisk mångfald och naturvård. ArtDatabanken rapporterar 15. .

Effekter av försurning

Vid försurning är det många arter som slås ut. En tydlig effekt av försurning är att mångfalden minskar. Reproduktionen störs vid lågt pH i vattnet då äggstadier ofta är mycket känsliga. Många djur i vatten andas med gälar och de drabbas i surt vatten av aluminiumutfällningar på gälarna som ger än kvävande effekt. Även om ett vattendrag inte har lågt pH hela året kan tillfällen med så kallade surstötar uppkomma vid snösmältning eller mycket nederbörd som kan slå ut populationer av både fiskar och insekter (sländor) med gälandning så att dessa sedan behöver återkolonisera vattnet i fråga. Eftersom utsläppen av särskilt svaveldioxider minskat håller många vatten på att återhämta sig från försurningen och detta syns i den positiva effekten att djur och växter återkoloniserar dessa sjöar och bäckar. Andelen sjöar försurade sjöar (större än 1 ha) minskar långsamt och genom minskade utsläpp av svavel och kväveNaturvårdsverket. 2019. Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål. Naturvårdsverket rapport 6880. vilket främjar en återhämtning och återkolonisation av arter. I flera områden sker fortfarande kalkning och ca 9000 km vattendrag kalkades 201811.

Fysisk påverkan på livsmiljöer

Många livsmiljöer påverkas av dammar och konstgjorda trösklar som utgör vandringshinder för många organismer och som förändrar transport av sediment. Onaturlig vattenreglering tränger också undan många arterNäslund, I., Kling. J., Bergengren, J. 2013. Vattenkraftens påverkan på akvatiska ekosystem. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:10. och påverkar också omgivande stränder och andra naturtyper som t ex svämängar och svämskogarVon Wachenfeldt & Bjelke U. 2017. Sotvattenanknutna Natura 2000-värdens känslighet for hydromorfologisk påverkan. Havs- och vattenmyndigheten rapport nr 2017:15.. Detta tillsammans med att många vattendrag tidigare påverkats genom flottning av timmer gör att situationen i många vatten inte är bra. Endast 10 procent av de vattendrag som statusklassats inom arbetet med vattenförvaltning har haft ingen eller liten fysisk påverkan11 och det finns därför ett stort åtgärdsbehov för att återställa livsmiljöer. Grumling och slam till följd av oförsiktig körning med tunga maskinerSkogsstyrelsen 2013. Manga allvarliga körskador upptäckta vid vattendrag. Pressmeddelande 2013-05-20. ,7är också något som gör att bottnar täcks med slam och syreförhållanden och siktdjup blir sämre.

Algblomningar och minskat siktdjup

Övergödning skapar också problem med igenväxning och algblomning, att andra arter tar över, minskat siktdjup och syrefria bottnar. I sjöar är det främst fosfor som bidrar till övergödningsproblem och situationen verkar vara god i de sjöar och vattendrag som pekats ut som vattenförekomster där ungefär 90 procent av både vattendrag och sjöar uppnår minst god status enligt vattendirektivet.Havs- och Vattenmyndigheten. 2019. Ingen övergödning. Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 2019. Havs- och Vattenmyndigheten rapport 2019:1 Men då får man ta i beaktning att nästan hälften av vattendragen och en tredjedel av sjöarna som ingår i vattenförvaltning inte bedömts.

Invasiva arter

Invasiva främmande arter har lyfts fram som ett stor hot mot den biologiska mångfaldenHavs- och vattenmyndigheten. 2019. . I ArtDatabankens risklista från 2019Strand, M., Aronsson, M., & Svensson M. 2019. Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista. ArtDatabanken rapporterar 21. finns flera arter som redan etablerat sig i Sverige som sjögull, vandrarmusslaDrotz., M, Kyrkander, T., Lundberg, S. & Svensson, J-E. 2014. Främmande arter invaderar våra sötvatten. Tidskrift Sötvatten 2014. Havs- och vattenmyndigheten. och signalkräfta. Sen finns det några arter som ännu inte etablerat sig men dykt upp i Sverige vid ett flertal tillfällen, till exempel puckellax.

Det genomförs åtgärder11 som kan ge effekt på lokal nivå men som inte är tillräckligt för att nå en förändring på nationell nivå.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av mångfald i sjöar och vattendrag

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.

Läs om tillstånd för mångfald i en region

Mångfald: Södra Sverige

Tillstånd för mångfald i Södra Sverige

Situationen för sjöar och vattendrag i södra Sverige är inte så bra för fyra av fem sjönaturtyper och läget är inte bra för de två vattendragstyperna större och mindre vattendrag som finns här. Många vatten har påverkats av övergödning, försurning, föroreningar och rätningar eller rensningar som påverkar livsmiljöerna direkt eller indirekt. Läget är inte bra för flera av de fisk- och musselarter som lever här och som ingår i EU:s naturvårdsdirektiv.

I södra Sverige är situationen inte bra för fyra av de fem sjönaturtyperna som bedöms i Art- och habitatdirektivet (näringsfattiga slättsjöar, ävjestrandssjöar, kransalgssjöar, naturligt näringsrika sjöar och myrsjöar i art- och habitatdirektivet) eller för de två vattendragsnaturtyperna större och mindre vattendrag som finns här. Endast i myrsjöarna är situationen god. Det är gott om jordbruksmark och kantzoner till vatten är viktiga för att begränsa näringsläckage och för att skapa skugga och tillföra död ved till vattendragen. Vattendragen med dess trädklädda kantzoner skapar även spridningskorridorer för många arter. Dock kan man se att främmande invasiva arter som till exempel skunkkalla sprider sig och tränger undan andra arter. Många vattendrag är rensade och rätade och det finns gott om grävda diken.

Övergödning och försurning

Övergödningsproblem och förbruning är påtagligt, men även miljöstörande ämnen som till exempel kvicksilver skapar problem. Även om den sura nederbörden minskar så gör naturligt sura bergarter i sydvästra Sverige att den naturliga återhämtningen i många sjöar och vattendrag är mycket långsam. De senaste två åren har torkan varit kännbar, grundvattennivåerna låga, och under sommaren har flera småvatten och små vattendrag torkat ut under längre perioder.

Utvärderingen av art- och habitatdirektivet visar att situationen för flodnejonöga, lax, sik och vårsiklöja inte är bra på grund av de problem som nämns ovan. Däremot bedöms läget vara bra för nissöga samt bäcknejonöga och stensimpa, där de två senare lever i små vattendrag och inte förflyttar sig så långt och inte påverkas lika kraftigt av att livsmiljöerna är åtskilda av vandringshinder.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av mångfald i Södra Sverige

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: mångfald

Orsaker: mångfald

Orsaker i sjöar och vattendrag

I många vatten har miljöåtgärder visserligen lett till minskade problem förknippade med försurning och övergödning. Men istället har andra problem ökat, till exempel förbruning och sämre ljusklimat. I många områden har livsmiljöer påverkats kraftigt eller till och med försvunnit.

Förändrade livsmiljöer

Torrläggning av mindre vattensamlingar, så kallade småvatten, kan medföra att livsmiljön för många arter försvinner helt eller under perioder av året. Långa perioder med torka försvårar läget, något som förväntas öka i och med klimatförändringar. Diken med avvattnande effekt eller rensning av diken påverkar också negativt. Oavsiktliga körskador vid till exempel passage av vattendrag i samband med skogsbruk orsakar grumling, vilket leder till både igenslamning av bottnar och försämrad sikt i vattnet. Försurning slår ut många arter, men minskat nedfall av sur nederbörd och kalkning har lett till en återhämtning i många områden och arter kan komma tillbaka.

Påverkade vattendrag

jordbruksmiljö om sommaren Bild: Oskar Henriksson

Många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning.

Fria vandringsvägar är något som saknas i många vattendrag. Dämmen av olika slag som hindrar arter att vandra inom en älv eller mellan sött och salt vatten har särskilt minskat mångfalden av många fiskpopulationer i Sverige. Men även annan dämning, reglering som leder till torrlagda sträckor, rätning och rensning har gjort att lämpliga livsmiljöer för många arter försvunnit på många ställen. Groddjur är beroende av småvatten med god vattenkvalitet (ofta fisk och kräftfria) och många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning. Även sjukdomar som chytridsjuka (svamp) utgör hot.

 

Övergödning

Övergödning leder till ökad risk för försämrade ljusförhållanden, igenväxning och försämrad vattenkvalitet med syrebrist som följd. I många områden har naturliga våtmarker, vilka fungerat som näringsfilter, dikats ut och försvunnit i närheten av sjöar och vattendrag. Vissa arter kan ha svårt att anpassa sig till förändringarna och konkurreras ut av mindre känsliga arter. Förändrad markanvändning, till exempel avverkning, kan leda till ökad solinstrålning med högre vattentemperaturer som missgynnar vissa arter. Uppväxt vegetation med ökad beskuggning i tidigare öppna miljöer kan å andra sidan leda till att andra arter inte trivs.

 

Orsaker i kust och öppet hav

De främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden i Sveriges havsområden är hotade är idag förstörelse av livsmiljöer genom exploatering, fiske och övergödning. Även miljögifter och främmande arter kan bidra till hotbilden. Klimatförändringar med varmare vatten och lägre salthalt kan på sikt leda till att marina arter och arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Övergödning och utbredd syrebrist

Övergödning i kombination med få saltvattensinbrott till Östersjön de senaste decennierna har gjort att utbredningen av syrefri eller väldigt syrefattig djupbotten aldrig varit så stor som nu. Dessa djupbottnar är numera otillgängliga för de djur som normalt lever här vid högre syrehalter.

I grunda vatten utgör tång och andra stora bottenlevande alger och kärlväxter en viktig livsmiljö för många organismer. Med övergödningen har mängden snabbväxande små plankton- och påväxtalger ökat. Detta har lett till försämrade ljusförhållanden för de stora bottenlevande algerna och växterna med förändringar i artsammansättning och minskad utbredning som följd. Även strandexploatering och båttrafik anses ha bidragit till att de grunda livsmiljöerna påverkats negativt.

Skador från trålfisket

båttrafik genom sund på västkusten Bild: Oskar Henriksson

Båttrafiken anses vara en av flera bidragande faktorer till att viktiga livsmiljöer i havet försämrats.

Fiske är en bidragande orsak till att över 150 bottenlevande djur och fiskar idag är hotade i svenska vatten. De flesta av dessa arter hotas av fiske med bottentrål där arter av blötdjur, kräftdjur och koralldjur skadas fysiskt av trålborden eller indirekt genom uppslamningen av sediment. En annan viktig orsak är det storskaliga havsfiskets överuttag av många arter och bifångst av andra arter än målarterna. Fisket påverkar också däggdjur och fåglar negativt genom att de fastnar i redskapen och drunknar. Överfiske på stora rovfiskar har påverkat hela näringskedjan, vilket anses ha bidragit till exempelvis försämrad status av vegetationsklädda bottnar med massförekomst av småfisk, få betande smådjur och mycket påväxtalger.

 

Förändrat klimat

De globala klimatförändringarna förväntas leda till varmare vatten samt ökad nederbörd och lägre salthalt i de svenska havsområdena. Detta kan på sikt leda till att marina arter som föredrar högre salthalt samt arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Årgärder: mångfald

Åtgärder: mångfald

Åtgärder i sjöar och vattendrag

Många åtgärder genomförs för att förbättra livsmiljöer och spridningsmöjligheter för arter i och i nära anslutning till sötvatten. Men åtgärdsbehovet är fortfarande stort och fler åtgärder behöver genomföras för att förstärka och återskapa de strukturer och funktioner som skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald.

En grönare infrastruktur

Åtgärder som återställning av vattendrag, byggda faunapassager och anläggande av småvatten har bidragit positivt för att förbättra spridningsmöjligheter och säkra livsmiljöer för många arter, men behöver öka i omfattning. En grön infrastruktur är viktig, där man även tar hänsyn till klimatförändringar och hur dessa påverkar sötvatten i framtiden. Fria vandringsvägar behöver byggas eller återställas för att organismer ska kunna sprida sig. Det behövs en mer naturlik vattenståndsvariation med återskapandet av svämplan, det vill säga marker längs ett vatten som regelbundet översvämmas vid högre flöden. Återkommande översvämningar bidrar till levande strandmiljöer och gynnar många konkurrenssvaga arter.

Betande djur

Vissa stränder växer igen på grund av att marken inte längre brukas. Betande djur behövs för att upprätthålla eller återskapa den så kallade blå bården, en öppen yta mellan strandkanten och vassbältet, vilken är betydelsefull för många arter.

Övergödning och försurning

Näringsbelastningen från mänskliga källor är fortfarande påtaglig i vissa områden och behöver minska för lindra effekten av övergödningsproblem och skapa förutsättningar för en god vattenkvalitet. Kalkning tillsammans med en minskad belastning av försurande ämnen har i många områden lett till mer naturliga pH-nivåer, och de har återigen blivit livsmiljöer för flera arter.

Förvaltning och skydd

Åtgärdsprogram för hotade arter upprättas där det behövs särskilda insatser, och kan användas för att genomföra förändringar som bidrar till ett långsiktigt bevarande. I flera fall kan områdesskydd vara lämpligt för att skydda arter och deras livsmiljöer. Man behöver ta hänsyn till vatten i till exempel skogsbruk genom att förhindra körskador och lämna kantzoner i anslutning till vatten. Spridning av främmande arter behöver förhindras, och utsättning av fisk och kräftor till redan fisktomma vatten behöver begränsas.

Åtgärder i kust och öppet hav

Många åtgärder är på gång för att minska förlusten av biologisk mångfald i Sverige. De viktigaste åtgärderna för havet är att stärka de marina skyddade områdenas funktionalitet, genomföra åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper, samt åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltnings- och havsmiljöförordningen. Större hänsyn måste tas till miljön när naturresurser nyttjas, exempelvis vid fiske. Även åtgärder för att minska övergödningen är fortsatt viktiga.

Sveriges etappmål

För att vända den negativa trenden för biologisk mångfald och underlätta möjligheterna att nå Sveriges miljömål har regeringen fastställt tio etappmål. Ett av de viktigaste etappmålen är att verka för att de marina skyddade områdena ska utgöra ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk. För att nå dit måste dock kunskapen öka om livsmiljöers och arters utbredning i havet, samt förståelsen om hur områden är biologiskt sammanlänkade. Det är också centralt att dessa områden får rätt skydd och tillsyn, till exempel genom begränsat fiske och restriktioner för verksamheter som skadar bottnarna och de arter som lever där. Ett annat viktigt etappmål är att öka antalet, och implementera åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper.

Åtgärdsprogram

Som ett led i arbetet med att förbättra miljön i havet har Havs- och vattenmyndigheten även tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön enligt havsmiljödirektivet. Bland de åtgärder som har betydelse för den biologiska mångfalden i havet ingår bland annat att minska fisketrycket på bestånd av arter med ekologiska nyckelfunktioner, utveckla metoder för att kontrollera främmande arter samt att genomföra restaureringsåtgärder för bottenvegetation. Åtgärder för att minska belastningen av näring till havet för att motverka övergödning både lokalt och regionalt är fortsatt mycket viktiga för att stärka den biologiska mångfalden. Även nationellt och internationellt arbete med att begränsa klimatförändringar är viktiga för arbetet med biologisk mångfald.


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Sjöar och vattendrag:
Eddie von Wachenfeldt och Stina Drakare, SLU

Kust och öppet hav:
Jan Albertsson Umeå universitet
Joakim Hansen, Stockholms universitet
Per Moksnes, Göteborgs universitet
Noora Mustmäki, SLU