Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Säl

Säl

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Säl

Ingen sällsam säl. Sälar är fascinerande djur som väcker många känslor. Lyckad förvaltning och lägre halter av miljögifter har gjort att knubbsälarna, gråsälarna och vikaresälarna som lever i Sverige har blivit fler de senaste årtiondena. Sälarnas antal och hälsa övervakas för att de fungerar som indikatorer för miljögifter och rubbningar i näringsväven. Sälar kan simma upp i älvar, men lever till största delen i havet.

Knubbsalar pa kobbe Bild: Karl Lundström

På västkusten är det inte ovanligt att se knubbsälar ligga uppe på en kobbe i skärgården. Eller ett huvud som sticker upp ur vattnet och tittar sig omkring. 

Sälar tillhör gruppen marina däggdjur och i Sverige finns det tre olika sälarter. Vikaresälen förekommer främst i Bottenviken och Bottenhavet, gråsälen finns i hela Östersjön och knubbsälen främst i Skagerrak och Kattegatt. En mindre population knubbsäl finns också i Kalmarsund.

Sälstammarna i Sverige har återhämtat sig efter att ha varit betydligt färre under 1960- och 70-talen. Jakt och långlivade miljögifter var orsaken till att sälarna då var utrotningshotade. Sälarna är fortfarande inte lika många som de var för etthundrafemtio år sedan, men antalet har gått stadigt uppåt de senaste årtiondena.

Det ökade antalet sälar har också lett till ökade konflikter med fiskeindustrin. Sälarna lever nästan uteslutande på fisk, som sill/strömming, siklöja, olika arter av torskfisk, plattfisk, mört och spigg. Sälar kan både förstöra fiskeredskap och i kustnära områden konkurrera med yrkesfiskarna om fisken. Numera får skyddsjakt bedrivas på säl, det vill säga man får skjuta sälar som man misstänker tar fisk i fiskeredskapen.

De senaste åren har även ökade mängder av så kallad sälmask i torskfiléer orsakat problem för fiskeindustrin, eftersom kvaliteten på fiskfiléerna minskar om torsken är kraftigt infekterad. Sälen får i sig parasiterna från torsken och parasiterna parar sig i sälens magsäck. Äggen sprids sedan ut i havet där små kräftdjur och andra ryggradslösa djur sprider parasiten vidare till olika fiskarter innan den når torsken igen. Så problemet är komplicerat och mer forskning behövs på både säl och andra fiskarter.

Sammanfattningsvis kan det sägas att det är en medveten och framgångsrik förvaltning som har gjort att vi idag har relativt stabila sälstammar.

Läs om tillstånd för säl i en vattenmiljö

Säl

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: Markus Ahola och Anja Carlsson (population) och Britt-Marie Bäcklin och Sara Persson (sälhälsa), Naturhistoriska riksmuseet

Säl ingår i den nationella miljöövervakningen, programområde Kust och hav, som indikator på miljögiftseffekter och andra storskaliga förändringar i det marina ekosystemet. Övervakningen av sälarnas antal görs genom att man räknar de djur som ligger uppe på land eller på is under pälsbytesperioden. Räkningen sker framför allt genom att sälarna fotograferas, från flygplan och helikopter, men några lokaler räknas från land eller båt.

Läs mer om miljöövervakning av säl