Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Effekter av TBT

Effekter av TBT

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Effekter av TBT

Effekter av TBT (tributyltenn) övervakas för att kunna bedöma påverkan i havet av detta giftiga ämne. TBT har använts i båtbottenfärger från 1960-talet till långt in på 2000-talet för att förhindra att olika organismer sätter sig fast och börjar växa på båtskrov.

Båtbottenfärg målas på båtskrov Bild: Mark Herreid/Shutterstock

Båtbottenfärg som innehåller det giftiga ämnen TBT (tributyltenn) är idag förbjuden, men effekterna från tidigare användning visar sig bland annat som könsförändringar hos snäckor.

Båtbottenfärg ger könsförändringar hos snäckor

TBT har alltså använts i båtbottenfärg under lång tid i Sverige och på andra håll i världen. Sedan 2008 är ämnet totalförbjudet i båtbottenfärg inom EU. Exponering för TBT kan leda till hormonell påverkan så att honorna hos ett flertal snäckarter utvecklar hanliga könsorgan, så kallat imposex. Detta kan göra snäckorna sterila. Imposex mäts på flera lokaler läng svenska kusten  På västkusten mäts graden av imposex och tbt-halten i vävnad hos nätsnäcka och på ostkusten enbart imposex i stor tusensnäcka. Tusensnäckorna är så små att det blir svårt att mäta TBT-halten vävnad hos dessa.

Bedömningen av ett havsområdes miljötillstånd baseras på i vilken grad honorna uppvisar imposex. Graden av imposex uttrycks som VDSI (Vas Deferens Sequence Index). Ospar:s och ICES:s bedömningskriterier används. Miljötillståndet när det gäller effekter av TBT i svenska vatten varierar från otillfredsställande till gott.

Läs om tillstånd för effekter av tbt i en vattenmiljö

Effekter av TBT

Om miljöövervakningen

Ansvarig expert: Marina Magnusson, Marine monitoring

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av effekter av TBT (tributyltenn) är en del av den nationella miljöövervakningen och övervakning av snäckor har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön. Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn, samt två lokaler längs Hallandskusten. I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden från Stockholms skärgård till Råå i Skåne.