Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Effekter av TBT
Effekter av TBT (tributyltenn) övervakas för att kunna bedöma påverkan i havet av detta giftiga ämne. TBT har använts i båtbottenfärger från 1960-talet till långt in på 2000-talet för att förhindra att olika organismer sätter sig fast och börjar växa på båtskrov.
TBT har alltså använts i båtbottenfärg under lång tid i Sverige och på andra håll i världen. Sedan 2008 är ämnet totalförbjudet i båtbottenfärg inom EU. Exponering för TBT kan leda till hormonell påverkan så att honorna hos ett flertal snäckarter utvecklar hanliga könsorgan, så kallat imposex. Detta kan göra snäckorna sterila. Imposex mäts på flera lokaler läng svenska kusten På västkusten mäts graden av imposex och tbt-halten i vävnad hos nätsnäcka och på ostkusten enbart imposex i stor tusensnäcka. Tusensnäckorna är så små att det blir svårt att mäta TBT-halten vävnad hos dessa.
Bedömningen av ett havsområdes miljötillstånd baseras på i vilken grad honorna uppvisar imposex. Graden av imposex uttrycks som VDSI (Vas Deferens Sequence Index). Ospar:s och ICES:s bedömningskriterier används. Miljötillståndet när det gäller effekter av TBT i svenska vatten varierar från otillfredsställande till gott.
I Skagerrak minskar trenden av imposex hos snäckor vid de flesta lokalerna i utsatta lägen, dvs. nära eller i hamnar. I Kattegatt visar lokaler i utsatta områden på ett sämre miljötillstånd, jämfört med lokaler i mer opåverkade områden. Den tydliga minskning som ses på flera lokaler i Skagerrak ses inte i Kattegatt. Detta beror i viss mån på att färre lokaler undersöks i Kattegatt men också på att en mindre känslig snäckart används vid hälften av dessa lokaler. Att ytterligare en art används i Kattegatt beror på att nätsnäckan inte är så vanlig i södra Kattegatt eftersom salthalten är för låg där.
I mindre påverkade områden, exempelvis vid referenslokalerna, ses endast små variationer mellan åren, vilket är förväntat. Lokalerna i södra
I södra Egentliga Östersjön bedöms miljötillståndet som måttligt vid samtliga lokaler medan miljötillståndet vid flertalet av lokalerna i norra Egentliga Östersjön bedöms vara gott, med undantag för punktkällorna Blankaholm, Bullandö marina och Oxelösunds hamn.
Övervakning av biologiska effekter av TBT hos nätsnäckan Tritia nitida (tidigare Nassarius nitidus) har pågått i Skagerrak sedan 2003. VDSI har sedan dess minskat vid alla fyra lokaler i Brofjorden, men trenden tenderar att plana ut från 2009 och framåt. Vissa år syns tendenser till ökningar, exempelvis 2010 då VDSI ökade för att senare åter minska. Även en minskning av halten TBT i vävnaden kan ses, där minskningen är som tydligast de två första åren och då främst vid Slätholmarna och Råoljekajen. Miljötillståndet 2018 bedöms vara gott vid lokalerna Holmsundsbåden samt vid råoljekajen. Tillståndet vid övriga lokaler är måttligt.
Lokalerna i Göteborgs skärgård visar tydligt att effekterna av TBT, i form av imposex, ökar ju närmare Göteborgs hamnområde man kommer.
I Ersdalsviken, i ytterskärgården på den västra sidan av Hönö, är påverkan av TBT låg. Mellanårsvariationerna här är små, och det är troligt att denna lokal avspeglar opåverkade bakgrundsnivåer i området, men miljötillståndet bedöms ändå bara som måttligt. VDSI är generellt högre vid Lilla Varholmen och Långholmen, som båda ligger närmare Göteborg, men här har både VDSI och TBT i snäckornas vävnad minskat över tiden. Miljötillståndet vid dessa båda lokaler bedöms som måttligt.
Vid Dockpiren inne i Göteborg har VDSI minskat de senaste åren, med undantag för 2017. ökningen beror troligen på att för få snäckor fångades, vilket medför ett missvisande VDSI. Halten av TBT i vävnaden är dock fortsatt hög och miljötillståndet för Dockpiren bedöms därför som otillfredsställande.
Vid referenslokalen i Skagerrak är VDSI och TBT-halten i snäckornas vävnad stabilt låg och har så varit sedan programmet startade. Trenden minskar dessutom svagt och miljötillståndet har förbättrats från måttligt till gott sedan 2011.
Minskande trenderna ses vid lokalerna i Skagerrak, främst vid de som ligger i mer förorenade områden. Kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter är dessutom under 1 vid samtliga lokaler utom Dockpiren, vilket innebär att nedbrytningen av TBT är snabbare än tillförseln. Sammantaget bedöms miljötillståndet vara gott vid tre lokaler, måttligt vid fem och otillfredsställande vid en lokal.
Inom Kattegatt används två indikatorarter för TBT. I Glommens fiskehamn samt utanför Gåsanabbe studeras nätsnäckan och vid Råå hamn och vid Salvikens strandängar studeras stor tusensnäcka Peringia ulvae.
Snäckorna vid Gåsanabbe visar fortsatt låga nivåer av imposex. Ingen tydlig minskning syns utan VDSI har varit stabilt lågt och visar på ett gott miljötillstånd under den tidsperiod som lokalen har provtagits. Vid Glommens fiskehamn syns däremot högre nivåer av imposex i nätsnäckor, liksom starkt förhöjd TBT-halt i snäckvävnaden och miljötillståndet bedöms här som måttligt.
Ett annat område i Kattegatt som är starkt påverkat av TBT är Råå hamn. Där visar cirka 65 procent av honorna av stor tusensnäcka något stadium av imposex. Stor tusensnäcka är inte lika känslig för TBT som nätsnäckan. Den drabbas därför sällan av de högsta stadierna av imposex, även om föroreningsgraden är hög. Miljötillståndet för snäckorna från Råå hamn, där det finns plats för 1200 båtar, bedöms vara måttligt. Vid Salvikens strandängar uppvisar 50 procent av honorna imposex (2017) och VDSI ligger på 0,5. Detta innebär ett måttligt miljötillstånd, men även en ökning mot tidigare resultat. Inga tydliga trender syns vid varken Råå hamn eller Salviken.
Totalt sett syns inga trender i Kattegatt och miljötillståndet vid de flesta lokalerna klassas som måttligt.
I södra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (Peringia ulvae) varje år vid två hamnar: Trelleborg och Hällevik; två referenslokaler kallade Trelleborg ref och Toseboviken; samt vid en naturhamn på Tjärö. Vid 2017 års provtagning hittades dock väldigt få individer i punktkällan Trelleborgs hamn och analys av imposex uteblev på denna lokal. Imposex fanns annars hos snäckor vid alla övriga lokaler och miljötillståndet vid samtliga lokaler var måttligt.
Påverkan från TBT är som störst vid hamnen i Hällevik; både VDSI och andelen påverkade snäckor överskrider resultaten från alla övriga lokaler i Södra Egentliga Östersjön. Mer än hälften av snäckorna, 57 procent, i Hällevik har någon form av imposex. Den procentuella påverkan i referenslokalerna samt naturhamnen är lägre och varierar mellan 9 och 28 procent. Provtagning har skett årligen i sex till sju år men inga tydliga trender ses ännu.
Sammanfattningsvis är miljötillståndet för södra Egentliga Östersjön måttligt vid samtliga lokaler, oavsett hur stor andel snäckor som påverkats i området, och inga tydliga trender kan ses.
I norra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (P. Ulvae) vid tre hamnar (punktkällor): Blankaholm, Oxelösund och Bullandö; tre referenslokaler: Öre, Kittelön och Stora Bäckskär; samt tre naturhamnar: Vippholmen, Ringsöfladen och Lökaö.
Vid Blankaholm minskar såväl VDSI hos snäckorna som andelen honor som är påverkade. Andelen honor med imposex har minskat från som mest 38 procent till nuvarande 19 procent. Miljötillståndet i Blankaholm bedöms dock som fortsatt måttligt.
Miljötillståndet för övriga punktkällor är också fortsatt måttlig. I Oxelösund var omkring hälften av alla analyserade honor påverkade och i Bullandö hade 29 procent av honorna någon form av imposex.
I naturhamnarna och vid referenslokalerna i norra Egentliga Östersjön syntes effekter av TBT-påverkan vid alla sex lokalerna, men inga tydliga trender ses. VDSI var relativt lågt och miljötillståndet bedöms därför som gott, med undantag för Kittelön och Öre där tillståndet är måttligt. Andelen honor med imposex i naturhamnar och referenslokaler varierar mellan 6 och 21 procent. Påverkan är som väntat betydligt lägre vid dessa lokaler än vid punktkällorna.
Sammanfattningsvis för norra Egentliga Östersjön bedöms miljöstatusen vid alla punktkällor vara måttlig och det är endast vid Blankaholm som VDSI minskar. Vid naturhamnar och referenslokaler är miljötillståndet gott med undantag för två av referensområdena där miljötillståndet gränsar till måttligt.
Ansvarig expert: Marina Magnusson, Marine monitoring
Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.
Övervakning av effekter av TBT (tributyltenn) är en del av den nationella miljöövervakningen och övervakning av snäckor har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön. Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn, samt två lokaler längs Hallandskusten. I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden från Stockholms skärgård till Råå i Skåne.