EU:s medlemsländer ska enligt vattendirektivet säkerställa erforderligt skydd för vattenresurser som försörjer fler än 50 personer eller har ett uttag som är större än 10 m3 per dygn. Men exakt vad som menas med erforderligt skydd specificeras inte i direktivet och medlemsländerna har fått stor frihet att avgöra om ett särskilt skydd behövs och hur det i sådana fall ska utformas. I Sverige är det vanligt att inrätta ett vattenskyddsområde med stöd av miljöbalken. Inom ett vattenskyddsområde gäller särskilda bestämmelser för verksamheter som riskerar att förorena vattentäkten på kort och lång sikt. Man vet att man befinner sig inom ett vattenskyddsområde när man ser de karaktäristiska gula skyltarna.
Men vattenskyddsområden finns inte fastställda för alla vattentäkter utan bara för cirka 75 procent av grundvattentäkterna och 40 procent av ytvattentäkterna. Många vattenskyddsområden är dessutom gamla och behöver omarbetas för att ge ett bra skydd. Just nu granskar EU-kommissionen Sveriges genomförande av vattendirektivet och bland annat tittar de närmare på hur Sverige arbetar med att skydda sina viktigaste vattentäkter.
Dricksvattenförsörjningen utreds
Vid ett regeringssammanträde 2013 beslutade regeringen om en statlig utredning med uppgiften att kartlägga landets dricksvattenresurser, från råvatten till tappkran. Syftet är att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning, både på kort och på lång sikt, och om så behövs föreslå lämpliga åtgärder. Utgångspunkten är klimatförändringarnas förväntade effekter på dricksvattnet.
Utredningen ska bedöma om myndigheternas organisation är effektiv och ändamålsenlig och kan säkerställa att ett hälsosamt dricksvatten levereras till konsumenterna. Den pågår till april 2016, men ett delbetänkande som behandlar material i bland annat ledningar och kranar publicerades sommaren 2014.
Vanliga risker för vatten i ett bostadsområde. Vatten från biltvätt som rinner rakt ner i sjön som också är dricksvattentäkt. Dåliga enskilda avlopp innebär en potentiell bakteriepåverkan och även ovarsam användning av kemikalier kan påverka vattnets kvalitet.
Industrier, avfallshantering och släckvatten från bränder kan vara en stor risk för vattentäkter genom stora punktutsläpp. Det är därför viktigt med ett systematiskt arbete för att minska riskerna vid lokalisering och planering av ny infrastruktur och bebyggelse.
Även den areella näringen kan ha en påverkan på vattenkvaliten i våra vattentäkter genom spridning av kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel.
Stöd i arbetet
Vattenskyddsområden är till för att skydda samhällets viktigaste vattentäkter och möjligheten att inrätta vattenskyddsområden har funnits sedan 1940-talet. Genom åren har dricksvattenförsörjningens organisation liksom myndigheternas arbetssätt och miljölagstiftningen förändrats mycket. Det finns därför anledning att se över och utveckla metoderna för att underlätta arbetet med att inrätta nya vattenskyddsområden, uppdatera äldre vattenskyddsområden samt arbeta med tillsyn och prövning av verksamheter som ligger nära en drickvattentäkt.
För att stötta myndigheterna i deras arbete med tillsyn och prövning inom vattenskyddsområden ordnar Havs- och vattenmyndigheten seminarier på fyra olika orter i landet under hösten 2014. Seminarierna kommer att behandla frågor som rör myndighetssamverkan, prövning och tillsyn.
Dricksvatten i Sverige
I Sverige är cirka 85 procent av befolkningen ansluten till allmänna vattenförsörjningsanläggningar. Ungefär hälften av dricksvattnet kommer från ytvatten, en fjärdedel från anläggningar som förstärker den naturliga grundvattentillgången genom konstgjord grundvattenbildning och den återstående fjärdedelen från grundvatten.
För den enskilda (privata) dricksvattenförsörjningen används nästan enbart grundvatten. Idag är cirka 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende beroende av vatten från egen brunn.
Det finns totalt cirka 2000 allmänna vattentäkter i Sverige, 196 av dessa är ytvattentäkter och det är dessa som försörjer flest abonnenter. Cirka 75 procent av grundvattentäkterna skyddas av ett formellt vattenskyddsområde. Endast 40 procent av ytvattentäkterna skyddas av ett vattenskyddsområde. Av de beslut om vattenskyddsområden som inrättats för ytvattentäkter har bara 13 procent fattats med stöd av miljöbalken. Det innebär att majoriteten av besluten är över femton år gamla.
Riksintresse
Vattenförsörjningen har en avgörande betydelse för en trygg samhällsutveckling. Vissa vattenanläggningar eller områden har så stor strategisk betydelse att de bedöms vara av riksintresse enligt miljöbalken. I praktiken innebär det att anläggningens status höjs avsevärt och får mer tyngd vid avvägningar gentemot andra samhällsintressen i den fysiska planeringen. Hittills har bara en anläggning bedömts vara av riksintresse för vattenförsörjningen. Det är Bolmentunneln som försörjer Skåneregionen med vatten från sjön Bolmen.
För att stärka vattenförsörjningen i samhällsplaneringen planerar Havs- och vattenmyndigheten att föreslå ytterligare ett trettiotal områden över hela landet som bedöms vara av riksintresse för vattenförsörjningen. Förslagen har tagits fram i samarbete med länsstyrelserna och under hösten 2014 kommer myndigheten att fatta ett slutgiltigt beslut i frågan.
VA-planering
Även kommunerna arbetar intensivt med att ta fram strategiska och kommunövergripande vatten- och avloppsplaner för att säkerställa en hållbar vattenförsörjning och avloppshantering. Flera kommuner står inför stora investeringar och utmaningar. För att hjälpa dem i detta viktiga arbete har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Naturvårdsverket tagit fram en nationell vägledning för kommunal VA-planering (för hållbar VA-försörjning och god vattenstatus), Havs- och vattenmyndighetens rapportserie 2014:1. Vägledningen riktar sig främst till tjänstemän och politiker i kommuner samt tjänstemän på länsstyrelserna.
Text & kontakt
Susanna Hogdin är utredare på enheten för miljöprövning och miljötillsyn på Havs- och vattenmyndigheten
e-post: [email protected]
Margareta Lundin Unger är också utredare på enheten för miljöprövning och miljötillsyn på Havs- och vattenmyndigheten
e-post: [email protected]