”Stjärnmaskar och slemmaskar (nemertiner) är för de flesta människor helt okända djur. Deras namn väcker nyfikenhet, samtidigt som de kanske får en och annan att rynka på näsan. Man behöver dock inte många minuter för att fångas och fascineras av dessa havsdjur, som tar oss in i en värld av häpnadsväckande bytesjakter, fantastiska förvandlingskonster, potenta gifter, stiletter, hakar och andra märkliga anatomiska anpassningar. Ett av världens längsta djur är en slemmask som finns i svenska vatten.” Så inleds volymen om Stjärnmaskar – slemmaskar i serien Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.
En av slemmaskarna har fått namnet röd julklappsmask Tubulanus annulatus, då den är röd och ser ut att vara inslagen i vitt presentsnöre. Den lever på havsbotten från tre meters djup och nedåt. Den trivs både på skalgrus, i sand och lera, men också vid fästet på större brunalger och intill rör från havsborstmaskar. De senare är även julklappsmaskens favoritföda. Äter gör slemmaskar genom att kasta ut sin ”snabel”, som de fångar byte med. De kan också tillverka ett slemrör som sedimentpartiklar kan fastna på. Huvudet är runt och betydligt bredare än kroppen, men saknar ögon. Svansen lossnar lätt, och då ofta vid ett av de vita tvärbanden. Den röda julklappsmasken fortplantar sig på sommaren och påträffas från norra Bohuslän till Öresund.
Inom miljöövervakningen av bottendjur klumpas alla slemmaskar ihop, då de är svåra att artbestämma i konserverat tillstånd. Sannolikt förekommer inte den röda julklappsmasken så ofta i proverna, då den trivs bäst på andra slags bottnar än den typiska mjukbotten.
Masken på bilderna har kommit upp i ett bottenskrap i undervisning vid Tjärnö marina laboratorium, vilket är en ganska ovanlig händelse. Bilderna är tagna med makroobjektiv och den långsmala masken ligger i havsvatten i en stor petriskål som står på en svart sammetsduk.
