I studien användes prover av blåmussla och östersjömussla från miljöprovbanken (se fakta) för att undersöka om de innehöll läkemedel och ftalater (mjukgörare i plast). Dessa ämnen undersöks inte inom den ordinarie nationella miljöövervakningen. Men med tanke på den stora spridningen av kemikalier i miljön är det värdefullt att få en bild av var dessa ämnen förekommer.
Läkemedel är designade för att vara biologiskt aktiva i levande organismer. När ett läkemedel används tas endast en liten del av den aktiva substansen upp i kroppen, resten utsöndras och hamnar så småningom i vattenreningsverken, där de idag inte renas bort ordentligt.
Ftalater används framför allt som mjukgörare i olika plaster, exempelvis vid produktionen av PVC-plast, läsk- och mineralvattenflaskor, golvmaterial, regnkläder, schampo, tvål m.m. Den globala produktionen av ftalater är ungefär fem miljoner ton.
Läkemedel renas idag inte bort ordentligt i våra reningsverk utan transporteras vidare ut i recipienten, ofta havet.
Mjukgörare (ftalater) används för som tillsatser för att göra plaster och gummi mjuka, till exempel trädgårdsslangar.
Provtagning längs kusten
Till analyserna användes insamlade prover av musslor från 13 olika stationer längs Sveriges kust, från perioden 2015–2017. Vid de flesta stationerna samlades blåmussla in, men i Bottenviken hämtades istället östersjömussla, eftersom blåmussla inte förekommer där.
Karta över insamlingsstationer. I Östersjöns norra delar samlades östersjömussla in, längre söderut och på västkusten, samlades blåmusslor.
Insamlade blåmusslor redo för analys.
Miljöprovbanken
På Naturhistoriska riksmuseet finns sedan mitten av 1960-talet sparade frysta prover från olika djurarter i den så kallade Miljöprovbanken. Denna provbank är en guldgruva för både historiska och framtida analyser av bland annat ämnen som vi idag inte känner till. Proverna används av forskare, och kan även användas för att exempelvis förbättra miljöövervakningen av miljögifter.
I denna studie användes prover av blåmusslor och östersjömusslor från Miljöprovbanken. Provbanken finansieras av Naturvårdsverket.
Läs mer om Miljöprovbanken.
Viktiga roller i näringsväven
Blåmusslan är en viktig nyckelart i Östersjöns kustområden eftersom musselbäddarna kan fungera både som skydd och substrat att sätta sig fast vid för havets andra smådjur. Detta bildar tillsammans en varierad livsmiljö med ökad biodiversitet. Blåmusslan äter enbart genom att filtrera vatten och får då i sig växtplankton eller partiklar från vattnet.
Östersjömusslan är ett av de vanligaste bottenlevande djuren i Östersjön och spelar en viktig roll i näringsväven i gränsen mellan bottenorganismerna och de organismer som lever i den fria vattenmassan. Östersjömussla äter genom att antingen filtrera vatten eller så använder de sina sifoner för att suga upp dött organiskt material från botten.
Blåmusslan är en viktig art i kustområdena där musselbäddarna bildar skydd och substrat för andra arter.
I Östersjöns sandbottnar lever den lilla rosa östersjömusslan, som också användes i undersökningen.
Antipsykotiskt läkemedel vanligast
I Östersjöns sandbottnar lever den lilla rosa östersjömusslan, som också användes i undersökningen.
Hundra olika läkemedel ingick i analysen och av dessa hittades 17 i musslorna. Det läkemedel som det fanns högst halter av var Risperidon, en antipsykotika som bland annat används för att behandla schizofreni, bipolär sjukdom och Alzheimers sjukdom.
Halterna av Risperidon låg mellan 0,1 och 1,2 ng/g våtvikt (se figur). Det syntes dock inte något tydligt geografiskt mönster av läkemedelshalterna, men längst norrut i Bottenviken/norra Bottenhavet hittades inga spår av ämnet över huvud taget. Samma geografiska mönster sågs även i en studie från Umeå universitet – inte heller här hittades några spår av Risperidon i Bottenviken/Bottenhavet.
I utter, som lever i sötvattenmiljöer, hittades Risperidon i blod- och urinprover, i en undersökning utförd av Naturhistoriska riksmuseet, och var också här ett av det vanligast förekommande läkemedlen.
Exponering för höga koncentrationer av Risperidon har i försök visat sig kunna leda till ökad dödlighet hos fisklarver, men även vid lägre koncentrationer (liknande de som är uppmätta i avloppsvatten och dricksvatten) märktes påverkan på fisklarvernas aktivitetsmönster, bland annat blev de hyperaktiva.
Ytterligare en studie visade att fiskar ändrade sitt rörelsemönster. De började uppehålla sig nära vattenytan istället för nere vid botten. Risperidon finns med på Region Stockholms lista över läkemedel med risk för negativ miljöpåverkan.
Det näst vanligast förekommande läkemedlet i vår studie var Orfenadrin, en muskelavslappnande substans som bland annat används för att behandla Parkinsons sjukdom. Halterna varierade mellan 0,12 och 0,18 ng/g våtvikt.
Stapeldiagram med de 17 detekterade läkemedlen (av totalt 100) och vid hur många av stationerna de återfanns (totalt undersöktes 13 stationer).
Halter av läkemedlen Risperidon, Orfenadrin och mjukgöraren DEHP musslor. I norra Bottenhavet och Bottenviken hittades inga rester alls av dessa läkemedel eller DEHP. De högsta halterna överlag fanns vid Abbekås i Skåne.
Karta över fynden av de två mest frekvent förekommande läkemedlen samt mjukgöraren DEHP i musslor.
Inget smärtstillande
Till skillnad från andra studier, hittades överhuvudtaget inte det smärtstillande läkemedlet diklofenak i proverna. Diklofenak anses vara det läkemedel som man hittar världen över i, eller nedströms, reningsverk i både ytvattenprover och prover från exempelvis utter. Därför är det märkligt att inga spår av diklofenak hittades i denna studie. En möjlig orsak är att musslorna är hämtade från opåverkade områden, utan reningsverk i närheten. I så fall är det positivt, eftersom det kan tyda på att diklofenak inte sprider sig långt från de punktkällor som reningsverken utgör.
Även mjukgörare återfanns
Av de 13 ftalater (mjukgörare) som analyserades i denna studie, påträffades bara di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) vid tre av stationerna (figur och karta). Högst halt hittades i Östersjömussla vid Kas-Ängsfjärden, utanför Östhammar, Uppland (0,14 µg/g våtvikt), och lägst halt hittades i blåmussla vid Glommen, Halland (0,067 µg/g våtvikt).
Ftalater är giftiga och reproduktionsstörande ämnen och därför är det oroväckande att dessa påträffas i musslor. Ftalater kan påverka fysiologin, särskilt under kritiska hormonella utvecklingsstadier i organismer. DEHP är identifierad som särskilt farligt ämne inom REACH och är även uppförd på kandidatlistan. En hög exponering av ftalater skulle på längre sikt kunna påverka blåmusslornas möjlighet att reproducera sig, och därmed minska populationen. Eftersom blåmusslorna är så viktiga i ekosystemet kan det få många negativa konsekvenser.
Risker för ekosystemet
Resultaten från denna studie visar att både läkemedel, framför allt Risperidon, och mjukgörare hittades i musslor längs Sveriges kust. Det faktum att de spridits till miljön kan innebära risker för levande organismer på olika nivåer i näringsväven. Exakt vilka konsekvenser detta kan ha för exempelvis fisk, sjöfågel och säl är inte klarlagt.
REACH
REACH är en förordning inom EU som handlar om registrering, utvärdering, tillstånd och begränsningar av kemiska ämnen. Inom förordningen finns även krav på användare och hur ämnena hanteras, vilket tidigare förordningar har saknat.
Kandiatlistan är en del av REACH, och tar upp de särskilt farligaste ämnena. Ämnena på listan har egenskaper som kan medföra allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och miljön. Bland annat inkluderar den ämnen som är cancerframkallande, skadar arvsmassan, stör fortplantningsförmågan, är långlivade, bioackumulerar och är toxiska. I dagsläget finns drygt 200 ämnen på listan och den uppdateras två gånger per år då nya ämnen fylls på till listan.
Läs mer om REACH hos Kemikalieinspektionen.
