Hoppa till huvudinnehåll

Gädda – en svårfångad favorit


Bild: Göran Sundblad, SLU.

Gäddan – en svårfångad favorit

Göran Sundblad och Kerstin Holmgren, SLU. Publicerad: 2023-06-05

Stor, glupsk och mytomspunnen. Så kan vi beskriva gäddan som är en av Sveriges mest populära och kända fiskar. Den förekommer över nästan hela landet och är lätt att känna igen. Trots att den är både populär och betydelsefull har den varit något förbisedd inom miljöövervakningen.

Den karaktäristiska gäddan som lurar i vassen är en glupsk fisk. Den är otroligt snabb i sin attack och väl kamouflerad. Gäddan jagar främst andra fiskar, men kanske har du hört talas om människor som blivit bitna? Det hör ändå till ovanligheterna och beror antagligen på att gäddan inte sett sitt misstag i ett grumligt vatten.

Att gäddan varit förbisedd inom miljöövervakningen beror på att metoderna som brukar användas för att övervaka fisk inte fungerar speciellt bra för gädda. Därför pågår nu flera projekt runt om i Sverige för att öka kunskapen om hur den mår. Traditionellt följs utvecklingen av svenska fiskbestånd via så kallade nätprovfisken med standardiserade nät med olika maskstorlekar. Provfisken bidrar till att ge en översikt av fisksamhället. Problemet är att det sker på sensommaren när gäddan oftast är relativt stationär, samt att dess långsmala kropp inte fastnar så lätt i näten. Det gör att man normalt sett bara fångar enstaka exemplar.

Historian om den fiskade gäddan

Gäddan har länge varit en mytomspunnen och eftertraktad sportfisk. I dag är sportfisket mycket stort, med kända profiler som tävlar i moderna mediaproduktioner. Dagens fiske är i stor utsträckning ett så kallat ”catch-and-release”-fiske, vilket innebär att fisken släpps tillbaka till vattnet så skonsamt som möjligt. Enligt nationella undersökningar är gädda den art vi oftast gör så med, ungefär 90 procent av alla gäddor som fångas återutsätts i vattnet igen.

Man i fbåt fångar gädda med spö. Foto. Bild: FedBul, Shutterstock

 

Tidigare var gäddan en populär matfisk, åtminstone i vissa delar av landet. Efter andra världskriget minskade fisket i Mälaren och mellan 1945-1967 ökade medelstorleken hos de lekande gäddorna vid provfisket vid Drottningholm. Intresset för gädda som matfisk minskade ytterligare under mitten på 1960-talet, då det varnades om att den innehöll höga halter av kvicksilver. Under perioden 1969-1979 fortsatte utvecklingen mot allt större lekmogna gäddor i Mälaren. Exakt hur det ser ut i dag är svårt att bedöma eftersom det inte finns så mycket data på gädda. Men enligt ett kortare miljöövervakningsprogram ökade framförallt antalet stora honor under perioden 1969-1979, jämfört med storlek på hanar.

Sedan 1986 får vem som helst sportfiska längs hela Sveriges kust samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I övriga vatten behövs fiskerättsägarens tillstånd, och i fjällen gäller särskilda regler. Det fria handredskapsfisket ledde först till en kraftig ökning av både antal och storleken på  inrapporterade gäddor till Sportfiskarnas storfiskregister (Figur 1), dit fiskare kan rapportera "rekordgäddor" som väger över 12 kilo. Senare vände trenderna och i dag saknas i stor utsträckning stora gäddor i kustvattnen.

Idag bedrivs kommersiellt fiske efter gädda i begränsad omfattning i både i sjöar och vid kusten.

Diagram över antal gäddor över 12 kg. Bild: Göran Sundblad, SLU.

Antal gäddor över 12 kg och maxvikt för sportfiskade gäddor som rapporterats in till Sportfiskarnas storfiskregister, uppdelat på kust (heldragen linje) och inlandsvatten (streckad linje) mellan 1971 och 2019. Punkterna är årliga observationer och linjerna visar utvecklingen över tid. Den skuggade (grå) ytan visar osäkerheten i analysen). Figuren är från Bergström et al., 2022.

Metoder för insamling av fisk och fiskdata

I dag bedrivs ingen kontinuerlig miljöövervakning av gädda. Vår kunskap kommer därför främst från särskilda projekt, inklusive utveckling av metoder för miljöövervakningen.

FORSKNINGSPROJEKT OM GÄDDA

Refisk

Inom projektet ReFisk utvecklades en metod där erfarna sportfiskare fiskar så effektivt de kan under en viss angiven tid. Fisket görs vid två tillfällen under våren i vikar där gäddorna samlas för lek. Generellt väljs två vikar med snarlika miljöförhållanden, men där en av vikarna är fredad för fiske under våren. Datainsamlingen inkluderar antal gäddor, deras längd, vikt, kön och lekmognad. Ofta tas genetiska prover för att beskriva beståndens struktur. Gäddorna kan också märkas vid ryggfenan med en unik ID-kod, som vid återfångst kan ge information om tillväxt och rörelsemönster. Ett fångstindex beräknas som "antal gäddor som fångats per fisketimme och fiskare". Men indexvärdena beror inte bara på hur många gäddor det finns i vattnet, utan fångstbarheten (hur gärna gäddan hugger på draget) påverkas även av tid på dygnet, månfas, vindförhållanden samt framförallt  hur intensivt fisket har varit dagarna innan, m.m. Man kan också förvänta sig att fångstbarheten påverkas av stress och risken för att bli uppäten.

Video om projektet ReFisk

 

Spö-reg

Inom projektet Spö-reg har forskare, förvaltare och fiskeguider utvecklat en app för datainsamling om gädda och andra sportfiskearter, till exempel öring. Eftersom sportfiskeguider ofta är ute på sjön och på många olika ställen, kan insamlad data ge högre upplösning i både rum och tid jämfört med standardiserade provfisken, som sker under en bestämd tid på året. Datainsamlingen fokuserar på fiskens storlek. Ett fångstindex kan också beräknas, men det kan dröja innan nedgångar i bestånden märks i data. Guider är väldigt duktiga sportfiskare och de kan därför fortsätta att fånga fisk även om beståndet blir mindre. Om eller när appen blir tillgänglig för en bredare allmänhet återstår att se.

Projektet spö-reg

 

ePike
Figur som visar koncentration av gädd-DNA

Koncentration av gädd-DNA (kopior per mikroliter) i förhållande till standardiserat antal gäddor fångade med spö (antal per timme och fiskare). Färgen på punkterna anger temperaturen i viken vid provtagningstillfället. Figuren visar att ju fler gäddor som fångats med spö, desto högre var också koncentrationen av gädd-DNA i vattnet, och färgerna visar att avvikelsen från den korrelationen var högre med höga temperaturer och lägre vid låga temperaturer. Figuren är från Ogonowski et al., 2023.

En helt annan metod är miljö-DNA, eller eDNA efter det engelska uttrycket. Metoden bygger på att alla organismer släpper ifrån sig DNA-fragment i sin omgivning, vilket gör att eDNA från vattenorganismerna kan samlas in via ett vattenprov och ge en överblicksbild över vilka fiskarter som förekommer i ett vatten. Vattnet filtreras och utvalda DNA-segment, till exempel från gädda, kan sedan undersökas på laboratorium för att beräkna hur mycket gädd-DNA som fanns i vattnet. Denna metod ingår i projektet ePIKE där forskare försöker utveckla en heltäckande övervakningsmetodik, från fältarbete till laboratorieanalys, som är kvantitativ och skonsam för uppföljning av gädda över tid.

Experimentellt har forskarna funnit ett starkt samband mellan eDNA-koncentrationen av gädda i vattnet och mängden gädda som simmar runt där, både av de minsta årsynglen och större gäddor. Metoden utvecklas genom att undersöka vilka filter som är lämpliga och vilka laboratorieanalyser och kemikalier som fungerar bäst. I ett samarbete med ReFisk-projekten har eDNA-metoden också jämförts med spöprovfisken för att bedöma mängden gädda som finns i lekvikar under våren. Det visade sig att temperaturen i vattnet spelade en stor roll och det fanns ett positivt samband mellan spöprovfiske och eDNA, vilket visar att båda metoderna har potential att användas i övervakningen av gädda.

eDNA-metoden har också testats tillsammans med en kamerabaserad räkning i en återställd våtmark. Samtidigt som kameran gjorde det möjligt att räkna exakt antal gäddor som vandrade upp i våtmarken på våren för att leka, tog forskarna prover i det vatten som flödade ut ur våtmarken. Tanken är att undersöka om de uppvandrande och lekande gäddorna lämnar en eDNA-signal i det utgående vattnet.

Nyhet om projektet ePIKE

Om eDNA-metoden

 

 

Läs mer om gädda

Naddafi et al., (2023). Developing management goals and associated assessment methods for Sweden’s nationally managed fish stocks – a project synthesis.  Aqua reports 2023:5. Uppsala: Department of Aquatic Resources. 93 p. 

Bergström et al., (2022). Long-term decline in northern pike (Esox lucius L.) populations in the Baltic Sea revealed by recreational angling data, Fisheries Research, Volume 251, 2022, 106307

Ogonowski et al., (2023). Temperature moderates eDNA-biomass relationships in northern pike, bioRxiv 2022.12.28.522080

Edeline et al., (2010). Body downsizing caused by non-consumptive social stress severely depresses population growth rate, Proc Biol Sci. 277,843–51.

Kuparinen et al., (2010). Abiotic and fishing-related correlates of angling catch rates in pike (Esox lucius), Fisheries Research. 105, 111–117.