Sveriges artrikaste fiskfamilj är smörbultarna, och där hittar vi många bottenlevande, små fiskar med viktig ekologisk funktion och spännande lekbeteenden. Smörbultarna finns i många slags miljöer och de uppskattar håligheter och skrymslen där de kan gömma sig. Sökandet efter trånga utrymmen har tillsammans med att de gärna uppehåller sig i hamnar bidragit till att de är den fiskfamilj som är vanligast att hitta i barlastvatten på fartyg. Den svartmunnade smörbulten är Sveriges fjortonde art av smörbult, men vi kan troligen vänta oss att fler dyker upp i framtiden.
Antal rapporter av svartmunnad smörbult i svenska vatten mellan 2017-2021, enligt SLU Artdatabankens fyndkartor.
Idag finns arten i stora delar av Östersjön, och fisket på den har istället blivit en viktig industri i Baltikum. I Östersjön går det troligtvis inte att begränsa spridningen, men den svartmunnade smörbulten är också på väg ut genom danska sunden och ut mot västkusten från Göteborgs hamn, dit den transporterats med fartyg. Största delarna av Halland och Bohuslän är ännu fria från arten. Spridningen sker både genom att fiskens larver flyter med den baltiska ytströmmen längs kusten, och genom att vuxna individer troligen migrerar under året. Eftersom Östersjön och Västerhavet är väldigt olika miljöer kan vi förvänta oss skillnader i hur den svartmunnade smörbulten sprider sig på de olika platserna, och vilka ekosystemeffekter den kan ha. Exempelvis så är artrikedomen högre i Västerhavet, och därför kanske det finns fler arter som kan konkurrera med den invasiva smörbulten.
Fortplantning med sång och skådespel
Precis som de flesta andra smörbultar har den ett komplext och intressant lekbeteende. Hanarna försöker vinna honornas uppmärksamhet genom att knorra och sjunga i en trummande rytm. Honan väljer hane utifrån dennes sångförmåga, hans utseende och troligtvis även hans bohåla. Äggläggningen tar tid, och de ibland hundratals 3-4 mm små äggen läggs i långa strängar, gärna hängandes från bohålans tak. En bra bohåla är av största vikt för den bohållande hanen och för äggens utveckling, och därför också för honan.
Hanen vaktar äggen i sin bohåla
Eftersom de största hanarna lätt konkurrerar ut de mindre är det få som lyckas hålla egna bohålor. Konsekvensen blir en alternativ parningstaktik där mindre hanar stjäl befruktningstillfällen genom att härma honor. De inkräktande hanarna smyger sig in i boet och sprutar ut sin mjölke innan de blir bortjagade. Den bohållande hanen riskerar då att ta hand om befruktade ägg som inte bär på hans egna gener, vilket ofta är en dålig investering för en fisk som inte lever längre än fem år. Oavsett vem som är far till alla barnen så kommer äggen vaktas under de veckor som de utvecklas. Hanen viftar syrerikt vatten över dom, och stannar i bohålan utan att äta tills hela kullen är kläckt. Ibland lyckas han locka in ytterligare en hona att lägga ägg i boet, och tiden han stannar på vaktpasset kan då sträcka sig över månader. Det kan bli väldigt kostsamt, och en hane som vaktat ägg under en lång tid kan dö av utmattning när parningssäsongen är över.
Det kanske tycks problematiskt, men med tusentals yngel kläckta efter en lyckosam parningssäsong så är det hög sannolikhet att hans gener förs vidare ut i populationen. Förmågan att producera en stor mängd avkomma är ofta något som utmärker främmande invasiva arter, men jämfört med många andra smörbultar så lägger den svartmunnade smörbulten intressant nog relativt få ägg. Nyckelknippan av egenskaper som lett till dess framgång tycks istället bestå av robust fysiologi, brett dietval, och en snabb anpassningsförmåga.
Nyckel till lokal anpassning
De gener som förs vidare i störst utsträckning kommer från de fiskar som är bäst på att överleva och föröka sig. Det gäller också i nya miljöer, och kan vara avgörande för hur den svartmunnade smörbulten sprider sig längs den svenska kusten. Anpassningen till en ny lokal miljö kan vara snabb, speciellt under svåra förhållanden, eftersom endast de bäst anpassade fiskarna är klarar sig. Det finns flera exempel på invasiva främmande arter som har blivit framgångsrika just på grund av lokala anpassningar. Hos den svartmunnade smörbulten i Östersjön har genetiska studier och experiment visat att evolutionen tycks gynna hanar vars spermier är okänsliga för den lokala salthalten.
Vikten av ekosystem i balans
Experiment pekar på att den svartmunnade smörbulten har svårt att föröka sig i hög salthalt. Samtidigt finns det bevis på lokala genetiska anpassningar över generationer som verkar hjälpa arten att etablera sig i nya salthalter. Det är därför också viktigt att förstå vilka ekologiska faktorer som kan begränsa dem. I Västerhavet är miljön mer artrik och komplex – högre biodiversitet. Det gör att konkurrensen om livsutrymmet potentiellt är tuffare här för en svartmunnad smörbult. Främmande arter är vanligare i störda miljöer som är starkt påverkade av mänsklig aktivitet, där artrikedomen ofta är låg. Det stödjer teorin att hög biologisk mångfald kan begränsa främmande arters etablering, men det finns andra ekologiska faktorer som också kan spela in. Till exempel kan predatorer, som större rovfiskar, fåglar och sälar, vara viktiga för att hålla tillbaka främmande arters framfart. I Östersjön har det visat sig att torsk gärna äter svartmunnad smörbult. Om samma sak gäller i Västerhavet är det extra viktigt att bevara och låta populationer av rovfisk få växa till sig. Det bidrar till ett mer balanserat ekosystem, och kanske till att vi får ett starkare skydd mot ohejdad spridning av främmande arter, där smörbultarnas framfart är ett talande exempel.
Forskning om svartmunnad smörbult
Främmande arter har fått ett stort fokus från Naturvårdsverket, som just nu finansierar två forskningsprojekt för att begränsa spridningen av svartmunnad smörbult. Det ena, med geografiskt fokus på Östersjön där arten redan är vitt spridd, undersöker förvaltningsmetoder så som fiske, samt risken för spridning in i sötvatten. Det andra projektet har som mål att förstå hur västkustens ekosystem kan stå emot invasion av svartmunnad smörbult, då den inte hunnit sprida sig på samma sätt där. Det görs specifik genom att studera interaktione mellan smörbulten och andra fiskar. Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar tillsammans med Havs- och vattenmynigheten, samt forskare från Göteborgs universitet, med att utveckla nya metoder av detektion med hjälp av eDNA (löst DNA insamlat ifrån vatten). Målet är att kunna upptäcka arten på nya platser, även när den är fåtalig, så som i starten av en etablering. Ett medborgarforskningsprojekt som engagerar ungdomar, vars syfte är att hitta och rapportera främmande arter, stöttar inventeringen av artens spridning.