Hoppa till huvudinnehåll

Art i fokus


Bild: Marie Svärd

Blåmusslan – en populär men hotad ekosystemingenjör

Susanne Baden, Göteborgs universitet, Bodil Hernroth och Odd Lindahl, Kungl. Vetenskapsakademin. Publicerad: 2022-05-25

Sedan stenåldern har olika arter av blåmusslor varit viktig föda för människor över hela jorden. Blåmusslan är också en viktig pusselbit i ekosystemet – den är föda för många djur och i större ansamlingar fungerar musslorna även som livsmiljö för andra arter. På senare tid verkar dock den vilda blåmusslan ha haft allt svårare att hitta bra platser att slå sig ner på. Därför är det idag allt svårare att hitta stora musselbankar.

Det finns 109 arter av blåmusslor (Mytilidae) men bara tre i Nordatlanten (inklusive Östersjön och Medelhavet). Längs den svenska västkusten dominerar Mytilus edulis och i Östersjön Mytilus trossolus som tål sötare vatten. Den tredje arten Mytilus galloprovincialis gillar varmare vatten och dominerar därför i södra Europa, men gränsen förflyttas norrut med det allt varmare klimatet. Dessa tre arter kan blanda sig (hybridisera) där deras utbredningsområden överlappar.

Blåmusslan är inte bara viktig föda för människor utan många havslevande djur som fåglar, fiskar, sälar, krabbor och sjöstjärnor är också förtjusta i och faktiskt beroende av blåmusslor för sin existens. Blåmusslan är en så kallad ekosystemingenjör. Det beror på att musslorna ofta växer i tjocka lager som utgör livsmiljö (habitat) för många växter och djur. Samtidigt gör blåmusslor vattnet klarare genom att filtrera mikroskopiska plankton från vattnet. Dessutom har musselbankar en stabiliserade effekt på mjuka bottnar. De slår sig ned där det är gott om mat och lagom fart på vattenutbytet. Det kan vara på både mjuk- och klippbottnar, från strandkanten ned till djupare vatten på cirka 20 meter.

musslor i en hand Bild: Jesper Hauge/Flickr CC BY-NC-SA 2.0

BLÅMUSSLANS FORTPLANTNING

På våren när vattentemperaturen är den rätta släpper varje honmussla ut miljontals ägg i det fria vattnet. Äggen blandas med mjölke från hanmusslor och ganska snart bildas små larver. Nu börjar mussellarvens frisimmande liv. Till hjälp har den ett litet segel. Efter 3-4 veckor, oftast i maj-juni, är den knappt en halv millimeter stor och sätter sig fast (settlar) på sjögräs eller tång som har passande struktur. Här sitter den skyddad från att bli uppäten samtidigt som tillgången på mikroskopiska plankton är god. I augusti när musslan är runt två millimeter stor bildar den en lång tråd (byssus) på upp till 10 cm och svävar i väg till en mer permanent bosättning. Där kan det fastsittande livet börja. En blåmussla kan bli uppåt 20 år gammal, men de allra flesta får inte leva så länge.

illustration av mussla Bild: C. Bollner, Azote

När larven börjar bli mogen för det fastsittande livet undersöker de olika ytor den träffar på. När den hittar ett lämpligt ställe sätter den sig fast med sina små ankare, kallade byssustrådar. Ju mer utsatt musslan är för vågor och strömmar, desto fler byssustrådar utvecklar den. Skulle den behöva flytta sig kan den klippa av trådarna och göra nya.

Livet för en blåmussla är farligt. Strandkrabbor och sjöstjärnor är mest aktiva på sommaren och duktiga på att äta musslor. På svenska västkusten är ejder ett ännu större hot. En vuxen ejder kan äta cirka 2,5 kg levande musslor varje dag. Många fåglar övervintrar numera längs vår kust så det blir mycket musslor som går åt.

Filtrerar stora mängder vatten

Blåmusslan lever av att filtrera plankton ur vattnet. Den har två öppningar i skalkanten; en fransig där de suger in vatten, och en där den sprutar ut det filtrerade vattnet. En stor mussla kan filtrera flera liter vatten i timmen. Musslan kan förflytta sig med hjälp av en fot, men fäster sig helst vid underlaget med sina byssustrådar. Om den blir skrämd stänger den sitt skal.

Blåmusslor har i decennier ansetts vara tåliga och kunna leva i ganska förorenade miljöer. De används därför ofta när olika miljögifter skall kartläggas. Fördelen med blåmusslor som bioindikatorer är att de inte flyttar sig och att de filtrerar stora mängder vatten, vilket gör att de koncentrerar miljögifter från omgivningen om sådana finns där musslan lever. Nu har dock marinbiologer svårt att hitta blåmusslor för sådana undersökningar.

Musslor på botten

Blåmusslans sätt att filtrera vatten gör att de också får i sig parasiter, bakterier och virus, men trots det dör de sällan av infektioner.  På senare tid har det dock kommit flera rapporter från södra Europa om musslor som drabbas av massdöd på grund av infektioner.  Mussellarverna har varit särskilt känsliga. Även här hos oss vet vi att så kallade vibrio-bakterier, som kan ge infektioner hos både musslor och människor, har ökat och man tror att det beror på att det blivit varmare i vattnet.

Vilda musslor har det svårt

Musslor är populär mat och det är relativt enkelt att odla blåmusslor. På många ställen i världen, inklusive Europa, ökade efterfrågan och därmed fisket och odling av musslor mellan 1950 – 1980. Sedan dess har produktionen av odlade musslor legat på en konstant nivå som är högre än den för de vildfångade musslorna.

dykare i musselodling Bild: Tony Holm
I Sverige användes musslor förr i tiden främst som bete men blev från 1950-talet också intressant för konservindustrin som använde de vilda bestånden fram till 1970. Fisket är dåligt dokumenterat men mellan 2009 och 2018 minskade fångsten av vilda musslor och nedgången var särskilt tydlig efter 2013. Musselodlingar i skärgården är därför ett nödvändigt tillskott för att täcka den svenska marknaden och skörden har sedan 2007 varit relativt stabil. Det har väckt frågan hur det kan komma sig att de vilda strandnära musslorna försvinner medan musslor som växer på flytande underlag, som till exempel en musselodling, klarar sig bättre? Kanske är musselodlingarnas larvproduktion numera viktig för artens fortlevnad i Bohusläns innerskärgård.

Läs mer om musslornas mystiska försvinnande i artikeln Jakten på de försvunna musslorna.