Jakten på de försvunna musslorna

Havet 2013/2014. Per-Olav Moksnes, Anders Grimvall & Johanna Elam, Havsmiljöinstitutet. Publicerad: 2016-02-01
Den marina miljöövervakningen i Sverige sker idag på såväl nationell som regional och kommunal nivå. De olika övervakningsprogrammen har utformats med olika mål, och har olika ansvariga myndigheter, utförare och möjligen också olika kvalitet på data. Sammantaget har detta försvårat en samordning av övervakningen och inte minst hanteringen av data. Trots detta är det både angeläget och möjligt att göra samordnade analyser av data med olika ursprung.
Den nationella marina miljöövervakningen är idag främst utformad för att ge underlag för beskrivningar av storskalig påverkan på havsmiljön och sker i huvudsak inom programområdet Kust och hav, som idag huvudsakligen sköts av Havsoch vattenmyndigheten. En omfattande marin miljöövervakning sker även på regional och kommunal nivå och samordnas av länsstyrelserna. Denna verksamhet har som ett viktigt mål att ge underlag för regionala tillståndsbeskrivningar och åtgärder, men också att göra det möjligt att följa upp regionala miljömål.
På lokal nivå bedrivs även miljöövervakning inom så kallade recipientkontrollprogram, där miljöförhållandena i påverkade områden övervakas. Denna övervakning finansieras vanligen av vattenvårdsorganisationer, bestående av kommuner och företag som släpper ut miljöstörande ämnen. Användningen av data från recipientkontrollen försvåras dock av att det inte ställs samma krav på mätmetoder och inrapportering till datavärdar som på övrig miljöövervakning.
Kartan till vänster: Provtagningsstationer (totalt 20 st) som ingår i det nationella övervakningsprogrammet ”Fria vattenmassan” som normalt utgör underlaget för de analyser som redovisas i Havet-rapporten.
Kartan till höger: Stationer från nationella (blå prickar) och regionala övervakningsprogram (orange prickar) där samma variabler provtagits under perioden 2010–2012 och som finns i SMHI:s databaser (totalt 353 stationer). Det är dessa som har använts i denna samlade statusbedömning och som presenteras i tabellen.
Även om flera nationella och regionala provtagningsprogram har samma utförare, så analyseras och redovisas resultaten från de olika programmen till största delen separat. Till exempel kommer de data som redovisas i Havet-rapporten
nästan uteslutande från den nationella miljöövervakningen, medan data från den regionala övervakningen i huvudsak redovisas i regionala rapporter och i databasen VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Denna brist på samordning gör det svårt att överblicka och analysera miljötillståndet i våra havsområden. Den gör det också svårt möta de nya krav som havsmiljödirektivet ställer på underlag för att bedöma miljötillstånd över större havsområden. Under senare år har dock inrapportering av miljödata till nationella datavärdar från regionala program förbättrats, vilket ökar möjligheten att utföra en gemensam analys.
Havsmiljöinstitutet har i en ny studie undersökt omfattning och kvalitet för regionala och nationella miljödata hos datavärden SMHI, samt bedömt möjligheter och utmaningar för en samlad analys och tillståndsbedömning av större havsområden. I studien användes alla tillgängliga data från regional och nationell övervakning, samt från kortare mätprogram som rapporterats till SMHI, för tolv utvalda miljövariabler som ingår i det nationella delprogrammet Fria vattenmassan.
Alla analyser (tidstrender och statusklassningar) utfördes på ett standardiserat sätt för alla variabler på tre olika skalor (station, vattentyp/ havsbassäng och havsregion) och undersökningsområdet delades upp i kust- och utsjöområden. Analyserna inleddes med att beräkna årsmedelvärden på stationsnivå enligt variablernas bedömningsgrunder. Därefter aggregerades stationsvärdena till större förvaltningsområden; först till vattentypsområden eller havsbassänger enligt havsmiljöförordningens indelning, och sedan till sex olika havsregioner från Skagerrak till Bottenviken.
Totalt identifierades 699 olika provtagningsstationer med data från någon av de undersökta miljövariablerna under perioden 1992-2012. Många av dessa stationer hade dock endast provtagits under enstaka år för vissa variabler, eller på ett felaktigt sätt, varför antalet stationer som ingick i enskilda variablers statusklassning varierade från 71 till 306. I jämförelse med de 20 provtagningstationer som ingår i det nationella delprogrammet Fria vattenmassan medförde den samlade analysen att underlaget och den geografiska täckningen för tillståndsbedömningen ökade i medeltal med sex gånger i utsjön och med över elva gånger i kustområdet.
Vid analysen av insamlade data konstaterades att provtagningen ofta inte utförts så som föreskrivs i bedömningsgrunderna. Till exempel kunde efterfrågade säsonger, djup och salthalt för korrigeringar saknas. Detta medförde att en stor mängd data exkluderades från analysen (i medeltal 65 procent). Problemet var speciellt stort för syrehalter i bottenvatten vilket medförde att tillståndsbedömningar för denna variabel inte kunde utföras i flera havsregioner. Orsakerna till att data inte samlas in enligt bedömningsgrunderna borde undersökas närmare för att säkerställa att miljöövervakningens resurser används på bästa sätt.
Sammanställning av statusklassningar och tidstrender av miljövariabler från Förklaringar delprogrammen Belastning på havet, Fria Vattenmassan, Vegetationsklädda bottnar och Makrofauna mjukbotten. Variablerna inom delprogrammet Fria Vattenmassan inkluderar alla data från både nationella och regionala miljöövervakningsprogram som fanns tillgängliga hos datavärden (SMHI) i december 2013. Dessa variabler har statusklassats i både kust- och utsjöområden enligt vattendirektivets bedömningsgrunder under perioden 2010-2012. För utsjöområden har klassgränser från närmast liggande vattentyp använts. Tidstrendsanalyser för dessa data har utförts för perioden 1992-2012 med icke-parametriska Mann-Kendall-tester för alla variablers ekologiska kvalitetsindex (EK). Resultaten för Fria Vattenmassan i tabellen kan skilja sig från de som redovisas på de gröna sidorna i rapporten då underlag och analysmetod skiljer sig. Sammanställningen av resultat från övriga delprogram är samma som i rapporten.
I tabellen ovan redovisas resultat från den samlade analysen för kust- och utsjöområden i sex olika havsregioner, för programmet Fria vattenmassan. Som jämförelse visas också resultaten från tre andra relaterade delprogram som baseras på de data som presenteras i rapporten Havet, alltså denna rapport. Den samlade analysen av nationella och regionala data ger tydligt en mer balanserad och heltäckande bild av miljösituationen i svenska hav. För första gången har statusklassningar utförts och redovisats för alla variabler med bedömningsgrunder i alla kust- och utsjöområden (med ett fåtal undantag där data saknas). Exempelvis har inte siktdjup redovisats i de tidigare rapporterna. Sammantaget har antalet redovisade analyser mer än fördubblats från 82 till 195.
Den samlade analysen visar att status sammantaget är sämre vid kusten än i utsjön. Detta illustrerar vikten av att inkludera regionala data för att få en balanserad bild av miljötillståndet, eftersom nationella data i huvudsak provtas i utsjön. Det är också viktigt att poängtera att bedömningarna i kustområden kan ge en överskattning av tillståndet, eftersom stationer från påverkade områden är underrepresenterade inom såväl de regionala som nationella programmen. För att få en mer rättvisande bild är det önskvärt att fler påverkade områden inkluderas, till exempel från recipentkontrollprogrammen.
En nyligen utförd kvalitetsgranskning av fysikalisk-kemiska data från de regionala programmen visade att det finns kvalitetsproblem i såväl mätningar som tillhandahållande av insamlade data. Bland annat tycks mätfel finnas i totalfosfor under en period som kan påverka trendanalyserna. Sådana problem förekommer dock även hos nationellt verksamma utförare, varför det inte finns avgörande kvalitetsrelaterade argument mot att samanalysera regionala och nationella data.
I tabellen har statusklassningarna per havsregion beräknats genom att först medelvärdesbilda stationsvärden per vattentyp eller havsbassäng, och därefter per havsregion. Studien visade att olika metoder för geografisk aggregering kunde ge stora effekter på statusklassningarna. Exempelvis gav sämst-styr-regler på stationsnivå otillfredsställande status eller sämre för flertalet variabler i alla kustregioner, vilket påvisar ett sämre tillstånd än vad andra metoder ger. Det är därför viktigt att utvärdera och ta fram regler för hur den geografiska aggregeringen ska genomföras för bedömning god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen. Detta arbete pågår just nu inom Havs- och vattenmyndigheten.
Denna studie visar att det idag är möjligt att utföra en samlad analys av de regionala och nationella mätresultat som finns hos de nationella datavärdarna, men att inrapporteringen behöver öka så att data från all svensk miljöövervakning kan användas. Detta gäller framför allt data från recipientkontrollprogrammen som idag i mycket liten omfattning rapporteras till datavärdarna. Vidare behöver såväl provtagningsmetoder som datahantering ses över inom både den regionala och nationella övervakningen så att alla insamlade data kan användas för analys. Havsmiljöinstitutet bygger nu upp ett system för att årligen kunna utföra denna typ av samlad analys av miljötillståndet av svenska havsområden där målet är att med tiden inkludera all svensk miljödata av god kvalitet.
Elam J, Grimvall A. 2013. Kvalitetsgranskning av regionala miljöövervakningsdata. Havsmiljöinstitutets rapport nr 2013:2.
Moksnes P-O, Grimvall A, Elam J. 2014. Samlad analys av regionala och nationella havsmiljödata. Havsmiljöinstitutet rapport nr 2015:2