Ny metod för att uppskatta Östersjöns torskbestånd

Fisket efter torsk i Östersjön har genomgått många olika faser under de senaste åren. Det finns två torskbestånd i Östersjön och under 1980- och 90-talet bedrevs ett stort fiske på båda. Under 1980-talet överutnyttjades torskbestånden och i början av 2000-talet fanns endast ett litet bestånd i västra delen av Östersjön. Av det stora östra beståndet fanns endast torsk runt Bornholm kvar. Som en åtgärd för att återuppbygga bestånden beslutade EU-kommissionen 2007 om en återhämtningsplan för torsk i Östersjön. 2011 analyserades situationen och forskarna kunde då se en tydlig återhämtning av beståndet i östra Östersjön. Under några år ansåg forskarna inom ICES att förvaltningen av torsk i Östersjön var ett av de mest framgångsrika exemplen på fungerande fiskförvaltning. Men från 2013 framförde havsforskningsrådet att storleken på det östra torskbeståndet inte kunde bestämmas på ett tillförlitligt sätt. Detta fick konsekvenser för såväl det vetenskapliga arbetssättet, som för förvaltningen och fisket. Det visade även att trots att vi redan har mycket information om Östersjöns ekosystem, så kan ekosystemeffekter som vi inte förstår leda till att vedertagna metoder för vetenskaplig beståndsuppskattning och fiskförvaltning behöver revideras.

Brister i etablerad metod

Det finns mycket insamlad data som beskriver Östersjön, med en lång tradition av miljöövervakning och kvantitativa beståndsuppskattningar av torsk, sill och skarpsill. Det har gynnat möjligheten att ge kvantitativa vetenskapligt underbyggda råd till förvaltningen av Östersjöns fiskresurser. För att genomföra traditionella beståndsuppskattningar behövs tillförlitlig information om hur stor fångsten är och hur gamla fiskarna som fångats är. Orsaken till att vi behöver känna till ålder på torsken är att åldersbaserade beståndsuppskattningar används för att kunna följa olika årskullars utveckling över tid. För att bestämma torskens ålder och tillväxt används torskens hörselstenar, otoliter, i vilka det avsätts lager vars färg varierar beroende av hur stor tillväxt fisken har haft. Dessa avlagringar ger tydliga årsringar, ungefär som de som träd avsätter för sommar och vinter.
För torsk i Östra Östersjön användes dessa åldersbaserade beståndsuppskattningar under lång tid tills det visade sig att modellen inte gav tillförlitliga resultat. 2014 godkände inte det internationella havsforskningsrådet ICES längre modellen som bas för vetenskapliga råd. Problemet var att den information som utgjorde grunden för beståndsuppskattningen, nämligen ålder och tillväxt, inte kunde bestämmas på ett tillförlitligt sätt. Otoliter från torsk i östra Östersjön hade länge uppfattats som svårlästa, och nu visade ICES arbetsgrupp för beståndsuppskattning av Östersjöns kommersiella fiskbestånd (WGBFAS), att exempelvis en torsk som var 30 cm lång kunde variera i ålder i ett så stort spann som mellan två och sju år. Dessutom såg forskarna att storleken vid en viss ålder hade minskat de senaste tio åren, vilket tydde på att torsken växte långsammare. Men det var oklart hur stark effekten av detta var eftersom den metod för åldersbestämning som använts hade visat sig vara opålitlig. Båda dessa problem gör det nästan omöjligt att använda åldersbaserade beståndsuppskattningar idag. Det finns dessutom ytterligare aspekter som komplicerar bilden.

Ny kunskap om förflyttning

Det har sedan 1950-talet varit känt att torsk förflyttar sig mellan östra och västra delarna av Östersjön, men omfattningen av denna migration har varit oklar. Nya analyser av arbetsgruppen WGBFAS visar dock att det är en betydande andel av den torsk som fötts i östra delen som migrerat till västra Östersjön, där den delvis fiskas upp. Eftersom arbetsgruppen tidigare utgått från att förflyttningarna var lika stora åt båda hållen och därmed kunde bortses ifrån, innebär det att beståndsuppskattningarna för båda torskbestånden i Östersjön hade baserats på felaktig information. Detta är speciellt problematiskt när bestånden är små eller om fisket är allt för stort.

Osäkerhet i fiskets landningar

En ytterligare svårighet i beståndsuppskattningen är yrkesfiskets fångster. Det finns flera olika felkällor när yrkesfiskets fångster bokförs, och de senaste två till tre åren har osäkerheten främst handlat om mängden utkast, det vill säga den mängd fisk som fångas men som slängs över bord. Den fisken är oftast mellan 30–38 centimeter lång, och fick tidigare inte landas. Att fångsten av den storleken ökar beror på att den storleken är vanligare i beståndet idag än tidigare. Det kan vara förknippat med en lägre tillväxt. För att få vetenskapligt belagda uppskattningar av fångst, både landad fisk och utkastad fisk, utför SLU Aqua och motsvarande institutioner i andra länder, provtagningar ombord. Att uppskatta fiskets fångster ombord är en skyldighet enligt EU:s datainsamlingsdirektiv. Sedan landningsskyldigheten infördes 1 januari 2015 har denna provtagning försvårats genom att SLU Aquas personal haft svårt att få komma med ut på fiskebåtarna. Därmed finns det en stor risk att fiskets fångster av liten fisk underskattas, vilket i sin tur påverkar beståndsuppskattningen.

Märkning av torsk i nytt projekt

Sammantaget bidrog dessa problem till att ICES år 2014 inte längre kunde ge en tillförlitlig kvantitativ bedömning för det östra torskbeståndet i Östersjön. ICES använder sedan 2014 istället en metod baserad på den vetenskapliga provtagning av fiskbestånden som sker av olika forskningsfartyg, för att ge råd i förhållande till fångsten tidigare år. Det innebär betydligt sämre precision men används som en försiktighetsprincip när andra beståndsuppskattningsmetoder inte ger tillförlitliga resultat.

Allt detta gör att forskningen, men även fisket och förvaltningen, står inför stora utmaningar för att återigen kunna ge kvantitativa råd av hur mycket torsk som i framtiden kan fiskas i Östersjön. Men det finns hopp, under 2016 ska ett antal länder runt Östersjön starta ett gemensamt flerårigt forskningsprojekt där stora mängder torskindivider i olika områden ska märkas. Återfångster av de märkta individerna kommer kunna ge pålitlig information om tillväxt och ålder, hur torsken rör sig mellan olika områden och indirekt även säga hur stort fisketrycket är. En modell blir aldrig bättre än underlaget man använder, och dessa märkningsförsök kommer ge forskarna de bästa tänkbara uppgifterna om tillväxt hos torsk i Östersjön. Alla dessa pusselbitar behövs för att kunna göra en trovärdig beståndsuppskattning, vilket i sin tur kommer att utgöra en grundpelare för en långsiktig hållbar förvaltning av torskfisket i Östersjön.