Havet 2015/2016. Suzanne Faxneld, Elisabeth Nyberg, Sara Danielsson & Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet. Publicerad: 2016-12-13
Övervakningen av miljögifter i biota visar att flertalet av de organiska miljö gifterna (PCB, DDE, HCB och HCH) minskar i alla havsbassänger. De flesta av dessa ämnen ligger även under gränsvärdena i fisk, med vissa undantag (exempelvis CB-118 och DDE i torsk). Även bromerade ämnen som BDE-47, -99, -153 minskar sedan mitten av 1980-talet. Dioxinerna minskar i norra Egentliga Östersjön, Bottenhavet och i Kattegatt och halterna i strömming ligger under gränsvärdet satt för humankonsumtion i samtliga havsområden. Däremot ökar flertalet av de perfluorerade ämnena i strömming och sillgrissla, även om PFOS minskar i sillgrissla sedan 2005 och PFOS i strömming ligger under EU:s gränsvärde. Bly minskar på de flesta lokaler, för kvicksilver och kadmium ses inga tydliga generella trender. Däremot ligger kvicksilverhalterna över EU:s gränsvärde i abborre och tånglake från Bottenhavet och norra Egentliga Östersjön, i torsk från norra Egentliga Östersjön och Västerhavet och i strömming/sill i Bottenviken, Bottenhavet samt i Västerhavet.
Halterna av PCB, DDE, bromerade flamskyddsmedel och vissa perfluorerade ämnen i sill är lägre här jämfört med i Östersjön. Däremot är halterna av det perfluorerade ämnet FOSA, som kan brytas ner till PFOS, mycket högre här jämfört med alla övriga svenska havsområden. Även halten av arsenik är högre i Västerhavet jämfört med Östersjön.
Dioxiner i sill visar ingen tidstrend och halterna ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Halterna av de bromerade flamskyddsmedlen BDE-47 och HBCDD minskar i sill sedan 1998. HBCDD i fisk ligger under EU:s gränsvärde. PFOS visar ingen trend, troligen på grund av den korta tidsserien, och halterna ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.
Kvicksilver visar inga trender i vare sig sill, tånglake eller blåmussla. I tånglake ligger kvicksilver under EU:s gränsvärde och i sill ligger halten precis på gränsvärdet. Kadmium i sill och torsk visar inga trender men halterna ligger under EU:s gränsvärde.
Trender för CB-153 i muskel från sill/ strömming, abborre och tånglake, torsklever samt blåmussla uppdelade på de olika bassängerna.
Halterna av PCB, DDE, bromerade och vissa perfluorerade ämnen i sill är lägre här jämfört med i Östersjön. Däremot är halten arsenik i sill högre jämfört med i Östersjön. Sedan 1990 har halterna av dioxiner i sill minskat och ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Bromerade flamskyddsmedel minskar i sill och torsk sedan 1998, halterna av det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD i fisk ligger under EU:s gränsvärde.
Det perflourerade ämnet PFOS minskar i sill sedan 2005 och ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.
Bly minskar i alla arter sedan 1981 och halterna ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.
Kvicksilver visar ingen trend i vare sig sill, torsk eller blåmussla. I torsk ligger halten över EU:s gränsvärde och halterna i sill ligger precis på gränsvärdet.
Någon trend för kadmium i sill eller torsk syns inte och koncentrationen minskar i blåmussla sedan 1981, halterna i fisk ligger under EU:s gränsvärde.
Trender för PFOS i lever från sill/strömming uppdelade på de olika bassängerna.
Halterna av DDE och HBCDD i sill är högre i södra Egentliga Östersjön jämfört med hela övriga Östersjön.
Dioxiner i sill visar ingen trend över tid, däremot ligger halterna under gränsvärdet för humankonsumtion.
Halterna av de bromerade flamskyddsmedlen BDE-47, -99, -153 och HBCDD minskar i sill sedan 1998, och HBCDD ligger under gränsvärdet satt för sekundär förgiftning. Perfluorerade ämnen, såsom PFOS och flera perfluorerade karboxylsyror ökar i sill sedan 1980, PFOS ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Kadmium och kvicksilver visar inga signifikanta trender i sill medan blyhalten minskar från 1981. Både kadmium och bly ligger under deras respektive gränsvärde medan kvicksilver ligger strax över EU:s gränsvärde.
Trender för HBCDD i muskel från sill/ strömming, torsklever samt blåmussla uppdelade på de olika bassängerna.
Halterna av kvicksilver i strömming är högst här jämfört med hela övriga Östersjön och Västerhavet.
Dioxiner minskar i sillgrissleägg sedan 1969 men inga trender ses i strömming eller abborre och halterna i fisk ligger under EU:s gränsvärde. Det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 minskar i samtliga arter, medan HBCDD ökar i torsk sett över hela övervakningsperioden. I sillgrissla ökar HBCDD från 1969 men de senaste åren har de minskat. Halterna av HBCDD i fisk ligger under EU:s gränsvärde. Sedan början av övervakningen i strömming ökar perfluorerade ämnen såsom PFOS och flera av karboxylsyrorna, men PFOS ligger under EU:s gränsvärde. PFOS i sillgrissla, som tidigare ökat, minskar efter 2005. Däremot ökar flera andra perfluorerade ämnen i sillgrissla över hela övervakningsperioden som började 1969.
Kvicksilver minskar i sillgrissleägg, strömming och tånglake under övervakningsperioderna. I abborre eller blåmussla syns inga trender. Däremot ökar koncentrationerna i torsk sedan 1979. Kvicksilver i strömming ligger under gränsvärdet, men för de andra fiskarterna ligger halterna över gränsvärdet. Bly minskar i alla arter och i fisk ligger halterna under gränsvärdet för humankonsumtion. För kadmium ses ingen trend i strömming. I sillgrissleägg, blåmussla och torsk minskar kadmiumhalterna sedan starten av övervakningen. För samtliga fiskar ligger koncentrationen av kadmium under gränsvärdet.
Trender för kvicksilver, dioxiner och CB-153, och trendbrott för HBCDD och PFOS i sillgrissla från Stora Karlsö, norra Egentliga Östersjön (se förklaring statistik).
Dioxinhalterna i strömming är högre här jämfört med hela övriga Östersjön.
Dioxinhalterna har minskat sedan 1979, då strömming vid Ängskärsklubb hade mycket höga halter. Halterna ligger nu under gränsvärdet för humankonsumtion. I abborre, där endast några år har mäts, syns ingen trend. Halterna ligger dock under gränsvärdet.
De bromerade flamskyddsmedlen BDE-47 och BDE-99 minskar sedan 1980 medan för HBCDD syns ingen trend och halterna ligger under EU:s gränsvärde. Även halterna av flera perfluorerade ämnen, bland annat PFOS och de flesta perfluorerade karboxylsyror, ökar över denna tidsperiod, men PFOS ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Bly minskar i strömming och abborre sedan övervakningens början. För kvicksilver ses ingen trend i vare sig strömming eller abborre och inte heller för kadmium. Kvicksilverhalterna ligger över gränsvärdet för båda fiskarterna, medan bly och kadmium ligger under sina respektive gränsvärden.
Trender för dioxiner i muskel från sill/ strömming och abborre uppdelade på de olika bassängerna.
Halterna av bromerade flamskyddsmedel (BDE-47, -99, -153) i strömming är högre i Bottenviken jämfört med övriga landet, liksom halterna av kvicksilver i strömming.
Dioxiner i strömming visar ingen trend över tid däremot ligger halterna under gränsvärdet för humankonsumtion.
Det bromerade flamskyddsmedlet BDE-99 minskar sedan 1998 i strömming, för de övriga bromerade ämnena syns ingen signifikant trend. HBCDD ligger under EU:s gränsvärde. Perfluorerade ämnen visar ingen trend och PFOS ligger under gränsvärdet för humankonsumtion. Sedan 1980 minskar halterna av bly i strömming, medan varken kvicksilver eller kadmium visar några trender. För kvicksilver ligger halterna över gränsvärdet, men för bly och kadmium ligger halterna under respektive gränsvärden.
Trender för kvicksilver i muskel från sill/ strömming, abborre och tånglake, torsklever samt blåmussla uppdelade på de olika bassängerna.
Förhöjda PFOS-halter i strömming/sill från Egentliga Östersjön jämfört med övriga Sverige. Staplarna visar medelvärde för 2012–2014.
Höga halter av BDE-47 i strömming/sill i hela Östersjön jämfört med Västerhavet. Staplarna visar medelvärde för 2012–2014.
Höga halter av arsenik i strömming/sill i Västerhavet jämfört med Östersjön. Staplarna visar medelvärde 2011–2013.
DDT och HCH – insektsbekämpningsmedel
Åtgärder: DDT fasades ut på 1970-talet och totalförbjöds 1975. Användningen av HCH begränsades på 1970-talet och totalförbjöds 1988. Därefter har halterna av dessa i miljön minskat.
PCB – industrikemikalie, användes till exempel i fogmassor och isolatorer.
Åtgärder: Förbjöds i Sverige 1973. Därefter syns tydliga minskningar i miljön.
HCB – bekämpningsmedel mot svamp
Åtgärd: Totalförbjöds i Sverige 1980 och är numera förbjudet i alla Östersjöländer. Utsläpp sker nu framför allt från förbränning och möjligen ”oavsiktliga utsläpp” från kemisk industri som använder HCB som baskemikalie för tillverkning av andra föreningar. Tydliga minskningar i olika fiskarter och sillgrissla ses vid de flesta lokaler.
Dioxiner – biprodukt vid till exempel förbränning, eller kommer via långväga transport.
Åtgärd: Finns ett flertal restriktioner och internationella överenskommelser för att kontrollera och hindra spridningen av dioxiner i miljön. I sillgrissla samt strömming, där man tidigare haft extremt höga halter, ses tydliga minskningar.
Bromerade flamskyddsmedel (HBCDD och BDE) – impregnering av exempelvis textilier och plaster.
Åtgärd: Ingår i Stockholmkonventionen (2004) som syftar till att begränsa spridningen av organiska miljögifter. Inom EU förbjöds penta- och oktaBDE 2004. DecaBDE ingår i RoHS-direktivet, som innebär restriktioner av farliga ämnen i elektronikprodukter, sedan 2008. Minskning av halter ses i både sillgrissla och sill/strömming.
Perfluorerade ämnen – ytskiktsbehandling av till exempel allväderskläder och matförpackningar.
Åtgärd: PFOS började fasas ut 2000-2002 och 2009 inkluderades PFOS och dess salter i Stockholmkonventionen. Halten av PFOS i sillgrissla minskar tydligt efter 2005 medan i sill/strömming ses inga tydliga minskningar ännu.
Kvicksilver – användes bland annat i termometrar, glödlampor, för betning av säd, guldutvinning och inom industrin.
Åtgärder: Användningen av alkylkvicksilver inom jordbruket och i pappersindustrin förbjöds i Sverige 1966. Sedan 1990-talet har det varit förbjudet att tillverka och använda termometrar, mätinstrument och vissa elektroniska komponenter innehållandes kvicksilver. År 2009 förbjöds all resterande användning av kvicksilver helt i Sverige. Det innebar att kvicksilver och kvicksilverföreningar inte får släppas ut på den svenska marknaden, användas i Sverige eller exporteras. År 2011 infördes en förordning i EU som förbjuder export av kvicksilver utanför EU. Trots ett flertal åtgärder så ses inga tydliga nedåtgående trender i miljön. En förklaring kan vara att vi i Sverige har höga bakgrundshalter av kvicksilver i vår berggrund men även att kvicksilver transporteras långväga via luften.
Bly – användes tidigare i bensin, används fortfarande i ammunition.
Åtgärd: Förbjudet sedan 1995 i bensin och även förbjudet i färg. Tydliga nedåtgående trender i miljön ses efter förbudet i bensin.
Kadmium – använt i laddningsbara batterier, i färger, vid galvanisering och förekommer som förorening i konstgödsel
Åtgärd: Förbjudet vid galvanisering sedan 1982 i Sverige, en nationell miljöavgift infördes 1987 på batterier, 1993 infördes begränsning av kadmium i konstgödsel i Sverige. Inom EU finns omfattande regleringar för att förhindra att kadmium sprids till miljön eller förorenar avfall, bland annat batterier, elektronik, fordon, plaster, förpackningsmaterial och målarfärg,dock inte konstnärsfärg. Trots åtskilliga åtgärder ses inga tydliga ned- åtgående trender i miljön.
