Sötvatten 2017. Lars Sonesten, Sveriges lantbruksuniversitet. Publicerad: 2018-06-14
Delprogrammet Flodmynningar omfattar undersökningar av vattnets kemiska sammansättning i våra största vattendrag. Målet är att ta fram dataunderlag som beskriver tillståndet i de viktigaste flodmynningarna, samt att beräkna transporten av olika ämnen från Sverige via våra stora vattendrag ut till havet. Resultaten visar bland annat att vår närsaltsbelastning på havet sakta minskar, men samtidigt har våra vatten blivit allt brunare under de senaste decennierna.
Syftet med att undersöka våra flodmynningar är att ta reda på vilka förändringar som sker i det avrinnande vattnet från Sverige, samt bedöma miljörisker och ge underlag för åtgärder för att minska belastningen på havet. Långa tidsserier har särskilt stort värde för att följa upp effekter av klimatförändringar och kunna göra prognoser för framtida förändringar. Resultaten skall även ge underlag för utvärdering av de nationella miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Ingen övergödning, Giftfrimiljö och Bara naturlig försurning. De ger även stöd till de regionala målen samt underlag till Sveriges officiella statistik, och internationella rapporteringar till organisationer som Helcom, Ospar och Europeiska miljöbyrån.
Det är bara vattnets kemiska sammansättning som undersöks, resultaten kompletteras med resultat från de så kallade trendvattendragen – motsvarande undersökningar av både vattenkemi och biologiska parametrar i mindre vattendrag. En begränsad övervakning av fisk, faststittande kiselalger och växtplankton har skett i flodmynningarna under senare år, men underlaget är ännu för litet för att dra några slutsatser av kring biologin i flodmynningarna.
Figur 1. Provtagningsplatser för flodmynningarna. Nästan hela landets yta ingår i områden som miljöövervakas.
Delprogrammet Flodmynningar innebär att vattenkemi undersöks varje månad i 46 större vattendrag som mynnar i havet. I princip finns det en station per vattendrag, även om det finns tre stationer i Göta älvs vattensystem för att täcka upp förgreningen till Norde älv. Vattendragen har avrinningsområden som varierar i storlek från cirka 100 till 48 000 km2. Många av vattendragen har obrutna tidsserier av mätningar sedan 1960-talet, även om det sedan dess har tillkommit en del stationer och även skett utökningar i vad som undersöks. En av de större förändringarna på senare tid är utökningen av metallanalyser som från och med 2007 omfattar samtliga ”basmetaller” inklusive kvicksilver i samtliga stationer, från att tidigare endast ha undersökts vid vissa stationer.
Ett av de viktigaste användningsområdena är att beräkna transporter av näringsämnen och andra substanser från vattendragen ut till Östersjön och Västerhavet för att kunna följa upp till exempel övergödningen i havet. I fallet med övergödning kompletteras flodmynningsdata även med några stationer inom det nationella trendvattendragsprogrammet. Flodmynningarna täcker 85–90 procent av den årliga avrinningen från Sverige och för den resterande delen av landet, framförallt kustområden och mindre vattendrag som inte ingår i den nationella övervakningen, görs uppskattningar av närsaltsbelastningen. Dessa beräkningar bygger på vattenkemiska provtagningar som görs inom programmet samt data från bland annat SMHI. Belastningsberäkningar för samtliga undersökta ämnen från och med 1969 finns hos datavärden för sjöar och vattendrag vid SLU. Statistiska analyser utförs ofta på flödesnormaliserade data för att kunna se om åtgärder haft någon effekt, och i möjligaste mån undvika påverkan på grund av skillnader i nederbördsmängd.
Resultaten från flodmynningsprogrammet ger en samlad bild över vattenkvaliteten i det vatten som rinner ut i havet, samt vad som händer över tid i tillrinningsområdet. Exempel på områden där flodmynningsdata ger viktig information är:
Figur 2. Årsbelastning av totalfosfor (gulgrön) och för växter mer lättillgänglig fosfatfosfor (grön) på Egentliga Östersjön. Den röda linjen anger en statistiskt signifikanta minskning av totalfosfor sedan 1995 (flödesnormerad årsbelastning), medan den blå linjen visar årsmedelvattenflödet.
Figur 3. I många svenska vattendrag har vattenfärgen ökat under de senaste decennierna, men inte i alla vattendrag. I den skogs- och våtmarksdominerade Helge å har vattenfärgen (mätt som vattnets absorbans) ökat med 300 procent sedan slutet av 1960-talet, medan vattenfärgen i den närbelägna jordbruksdominerade Råån har varit konstant sedan mätningarna startade 1980.
Figur 4. Mängden sulfat som transporterats ut i Västerhavet har minskat sedan slutet av 1980-talet (gula staplar), medan halterna i flodmynningarna började minska redan tio år tidigare (röd linje). Skillnaden beror på en ökad vattenföring som tog minskade effekt på transporten ut i havet. Antalet flodmynningar var färre i början av tidserien, vilket har kompenserats med extrapolering från befintliga mätstationer.
En av de viktigaste uppgifterna med flodmynningsprogrammet är att kunna bestämma förändringar över tiden. Därför är det bra om samma bestämningsmetoder kan användas hela tiden och om man måste byta metod är det viktigt att säkerställa att eventuella skillnader kan kvantifieras så att omräkningar kan ske mellan de olika metoderna.
Ett exempel på vikten av långa tidsserier är vid undersökningar av hur mycket näringsämnen som transporteras ut till kust och hav och där bidrar till övergödningen. Informationen används både nationellt men även exempelvis inom Helcom, där de svenska åtagandena enligt Baltic Sea Action Plan är viktiga att följa upp. Allt för att säkerställa att åtgärderna för att motverka övergödningen bidrar till att minska belastningen på Östersjön och att det räcker för att uppfylla Sveriges åtaganden. För svensk del är det viktigast att minska belastningen av fosfor till Egentliga Östersjön (Figur 2). Här baseras den svenska rapporteringen till Helcom:s årliga PLC-rapporteringar (Pollution Load Compilation) på flodmynningsdata uppskattningar från resterande oövervakade områden, samt uppgifter om direktutsläpp till havet från reningsverk och industrin. Underlaget visar att både belastningen av totalfosfor och totalkväve till Egentliga Östersjön har minskat, men att den biotillgängliga formen av fosforn (fosfat) däremot inte har förändrats nämnvärt (Läs mer på sid. 36).
Ett annat exempel på hur långa tidsserier används är för att beskriva hur vissa av våra vatten har blivit brunare under senare tid (Figur 3). Denna så kallade brunifiering har bland annat uppmärksammats som ett ökande problem för vår dricksvattenförsörjning genom att vattenverken tvingas att öka behandlingen av råvattnet när det tas från ytvattentäkter för att förhindra att bakterier börjar tillväxa i ledningsnätet.
Ett tredje exempel på användning av flodmynningsdata är förändringen i sulfathalter i mynningarna och i sulfattransporten ut till havet (Figur 4). Här är det viktigt att tänka på om man ser det från ett mottagarperspektiv, dvs. är det hur mycket sulfat som kommer ut i detta fall havet som är intressant? Eller är det från ett givarperspektiv, dvs. främst förändringar i tillrinningsområdet och det tillrinnande vattnet som är intressanta? Kombinationen att både använda halter och transporter/belastning kan användas för att bättre förstå vad som händer. Ofta används dessutom flödesnormaliserade data för att spåra förändringar i tillrinningsområdet, men för att kunna utesluta förändringar som enbart beror på förändringar i vattenflödet/nederbörden. Om fokus snarare är på påverkan i det mottagande havet är det bättre att använda information om hur mycket som verkligen kommer ut i havsområdet eftersom det ju är detta som har en direkt påverkan.
I takt med att den atmosfäriska depositionen av sur nederbörd har minskat sedan början av 1980-talet, har även halterna av sulfat i våra mest påverkade vatten minskat. Detta är bland annat tydligt i vattendragen som mynnar ut i Västerhavet. Om man däremot ser till den totala uttransporten av sulfat till Västerhavet var den i stort sett oförändrad under hela 1980-taletl beroende på höga vattenflöden. Först i början av 1990-talet avtar halterna. Även variationen i uttransport är ganska stor, vilket beror på mellanårsvariationen av vattenflöden.
Data från flodmynningsprogrammet hittas, liksom många andra sötvattensdata, hos datavärden SLU. Under 2018 kommer även data på ämnestransporter och belastningen på havet att vara tillgängliga via denna nya dataportal (se nedan).
Havet 2015/2016
Fakta om delprogrammet Flodmynningar på SLU:s webbplats.
Fakta om om delprogrammet Flodmynningar på HAV:s webbplats.
Helcom BSAP
Datavärd Miljödata MVM (SLU).
