”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.”
Det svenska miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv har sin grund i FN:s konvention för biologisk mångfald där Sverige åtagit sig att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. När det gäller havsmiljön stöds också målet av EU:s havsmiljö- och art- och habitatdirektiv samt konventionerna för skydd av Östersjön och Nordostatlanten. Trots att mycket görs för hejda förlusten av biologisk mångfald är det långt kvar för att uppnå miljömålet om ett rikt växtoch djurliv i svenska hav. Vid den senaste sammanställningen för EU:s art-och habitatdirektiv uppnåddes inte gynnsam bevarandestatus†Naturvårdsverket 2016.. I Artdatabankens senaste rapport återfanns över 300 rödlistade arter i den marina miljön, vilket i jämförelse med andra svenska landskapstyper är en hög andel†Sandström J, Bjelke U, Carlberg T & Sundberg S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17..
Den stora kunskapsbristen om havets organismer betyder tyvärr att långt fler arter kan vara hotade. Fiske och övergödning anses vara de största hoten mot biologisk mångfald, men också miljögifter, exploatering och invasiva, främmande arter utgör växande problem2.
Enligt Artdatabanken är fiske en bidragande orsak till tillståndet för ungefär hälften av de rödlistade marina arterna2. De flesta av dessa arter hotas av fiske med bottentrål där mjukbottenlevande arter som blötdjur, kräftdjur och koralldjur skadas fysiskt av trålborden eller indirekt genom uppslamningen av sediment. Det storskaliga havsfisket är också orsaken till att drygt 20 fiskarter rödlistats 20152. Bland annat bedöms fortfarande svenska bestånd av torsk, kolja, långa och hälleflundra vara hotade. Från och med 2015 är även kummel och klorocka rödlistade, där den senare bedöms vara starkt hotad. Fisket påverkar också däggdjur och fåglar negativt genom att de fastnar i redskapen och drunknar, vilket bland annat drabbar de rödlistade arterna tumlare, alfågel och tobisgrissla2.
Överfiske på stora rovfiskar har även påverkat näringskedjan, vilket anses ha bidragit till storskaliga förändringar i de svenska kustekosystemen. Bland annat har förekomsten av fintrådiga algmattor ökat och utbredningen av ålgräs minskat med över 60 procent i Bohuslän, med stora konsekvenser för den biologiska mångfalden i området†Moksnes P.-O, Belgrano A, Bergström U, Casini M, Gårdmark A, Hjelm J, Karlsson A, Nilsson J, Olsson J & Svedäng H. 2011. Överfiske – en miljöfarlig aktivitet: Orsaker till fiskbeståndens utarmning och dess konsekvenser i svenska hav. Rapport nr 2011:4. Havsmiljöinstitutet.. Det kan därför ifrågasättas om fisket i Västerhavet och Östersjön idag bedrivs på ett sätt som är hållbart för den biologiska mångfalden.
Även invasiva, främmande arter kan påverka den biologiska mångfalden negativt genom ökad predation, konkurrens om plats och föda, eller genom att sprida sjukdomar och parasiter. Hittills har nästan 90 kända främmande arter påträffats i svenska hav. Några exempel är japansk sargassotång, rovvattenloppa, havsborstmaskar av släktet Marenzelleria, amerikansk kammanet, svartmunnad smörbult och japanskt jätteostrostron†NOBANIS 2015. European Network on Invasive Alien Species.. På senare år har även förekomsten av amerikansk hummer ökat i Bohuslän, och flera nya arter av krabbor har påträffats i Västerhavet och Östersjön†Havs och vattenmyndigheten 2016., möjligen som ett resultat av stigande vattentemperaturer. Även om allt fler främmande arter påträffas och etableras i svenska vatten har inga stora negativa ekologiska effekter på inhemska arter hittills kunnat påvisas, vilket befarades vid etableringen av till exempel japansk sargassotång och amerikansk kammanet.
Det finns också positiva förändringar i miljön. Populationerna av gråsäl, knubbsäl och vikare fortsätter att öka. Populationen av vikare är nu så stor att arten inte längre är rödlistad2. Häckningsframgången hos havsörnen ligger i de flesta områden på en nivå motsvarande den på 1950-talet, innan miljögifter störde djurens fortplantning†Havet 2015/2016. Sälpopulationer.,†Havet 2015/2016 Havsörn.. Det visar att det går att vända negativa trender med rätt åtgärder.
För att vända den negativa trenden för biologisk mångfald och underlätta möjligheterna att nå miljömålet har regeringen fastställt tio etappmål. Ett av de viktigaste etappmålen är att öka arealen av marina skyddsområden så att 10 procent av Sveriges marina områden inkluderas senast år 2020. För att välja rätt områden att skydda måste dock kunskapen öka om biotopers och arters utbredning i havet samt förståelsen om hur områden är biologiskt sammanlänkade. Det är också centralt att dessa områden får rätt skydd, till exempel restriktioner mot bottentrålning och annan verksamhet som skadar bottnar2. Ett annat viktigt delmål är att öka antalet åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Idag finns mycket få åtgärdsprogram för marina organismer, men flera är under framtagande, bland annat för ålgräsängar och musselbankar i Västerhavet, och för kransalger och kärlväxter i Östersjön1.
Som ett led i arbetet med att förbättra miljön i havet har Havs- och vattenmyndigheten tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön enligt havsmiljödirektivet som inkluderar 32 olika åtgärder. Bland de åtgärder som har betydelse för den biologiska mångfalden i havet ingår bland annat att minska fisketrycket på viktiga bestånd, utveckla metoder för att kontrollera främmande arter samt att genomföra restaureringsåtgärder för ålgräs i Västerhavet†Havs- och vattenmyndigheten 2015. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 4: Åtgärdsprogram för havsmiljön..