Havet 2015/2016. Lars Sonesten, SLU. Publicerad: 2016-12-20
Mängden nederbörd under ett år och hur den fördelas under året styr till stor del hur mycket näringsämnen som förs ut med våra vattendrag till havet. Detta gäller inte bara näringsämnen, utan även andra ämnen som exempelvis metaller. Överlag är det endast små tendenser till förändringar i näringsbelastning i de stora vattendragen, vilket gör det svårt att finna några statistiskt säkerställda trender. Ett undantag är belastningen av organiskt material som ökar till samtliga svenska havsområden.
Trots att Skagerrak är den näst minsta av våra havsbassänger är tillförseln av näringsämnen och organiskt material hit betydande. De arealspecifika belastningarna av kväve och fosfor 2012–2014 är näst högst i landet, endast tillförseln till det allra minsta området, Öresund, är högre. Belastningen av organiskt material är däremot i särklass störst i landet. Att belastningen per ytenhet är stor för detta område beror framförallt på att det inte finns några större sjöar i systemet. Sjöar som annars ofta fungerar som sedimentationsfällor.
De senaste 20 åren har både den totala belastningen av kväve, liksom av oorganiskt kväve minskat. Däremot ökar oorganiskt fosfor, medan det saknas en säkerställd trend för totalmängden fosfor. Belastningen av organiskt material har, liksom för samtliga bassänger, ökat stadigt de senaste 20 åren.
Den arealspecifika belastningen på Kattegatt påminner mycket om belastningen på det närliggande Skagerrak, med jämförelsevis hög totalbelastning av kväve. Däremot är belastningen av fosfor och organiskt material mer lik den på övriga svenska havsområden. Trenderna för de senaste 20 åren är samma som för Skagerrak, med säkerställda minskningar av såväl totalkväve som oorganiskt kväve, medan oorganisk fosfor istället ökar. Även här så är det en markant ökning i belastningen av organiskt material.
Årlig belastning av näringsämnen och löst organiskt material via vattendragen på de olika havsbassängerna, samt totalt på havet. För kväve och fosfor visas både de totala belastningarna och belastningen av oorganiskt kväve (summan av nitrit-, nitrat och ammoniumkväve) respektive fosfatfosfor. Medelvattenföringen per år (röd linje) visar generellt sett en stor mellanårsvariation.
Den totala flödesnormaliserade belastningen av kväve, samt belastningen av oorganiskt kväve minskar för fem respektive fyra områden. Den totala belastningen av fosfor har inte förändrats nämnvärt sedan 1995, även om perioden 1995–2014 visar en svagt ökad belastning av fosfatfosfor för vissa områden. Belastningen av löst organiskt material (mäts som totalmängden organiskt kol, TOC) har däremot ökat för samtliga havsområden sedan 1995. All belastning styrs till stor del av vattenföringen varför den statistiska analysen (trendlinjerna) endast utförs på flödesnormaliserade belastningar. Staplarna visar dock på den uppmätta belastningen, och är alltså inte flödesnormaliserade värden.
Öresundsbassängen tar emot en jämförelsevis mycket stor belastning från det jordbruksintensiva avrinningsområdet. Belastningen per ytenhet är mycket hög med svenska mått mätt, men eftersom avrinningsområdet är så pass litet blir den verkliga belastningen på havet ändå förhållandevis begränsad. Belastningen av organiskt material är däremot den lägsta av alla de svenska områdena, även om denna belastning har ökat statistiskt här, precis som för resten av havsområdena.
Den arealspecifika belastningen på Egentliga Östersjön ligger mitt emellan de högt belastande områdena i den södra och västra delen av landet och mindre belastade nordliga delen. Totalmängderna av kväve och fosfor minskar statistiskt de senaste 20 åren, medan belastningen av oorganisk fosfor och organiskt material ökar.
Tillförseln av näringsämnen och organiskt material till Bottenviken och Bottenhavet är mycket likartad både när det gäller belastning per ytenhet och tidstrender. Överlag är belastningen låg från dessa stora avrinningsområden. De senaste 20 åren minskar belastningen av totalkväve i de båda områdena, medan belastningen av organiskt material, liksom för hela landet, stadigt ökar. I Bottenviken finns en ökande trend för oorganiskt fosfor, medan totalfosforbelastningen på Bottenhavet däremot minskar. Speciellt under 2000-talet har belastningen av fosfor på Bottenhavet varit förhållandevis låg.
