De svenska insatserna för att bidra till att uppfylla miljömålet begränsad klimatpåverkan bedöms otillräckliga med dagens beslutade åtgärder och styrmedel1. Detta miljömål är också beroende av internationell samverkan för att kunna uppfyllas. Även om många åtgärder görs nationellt och internationellt för att minska utsläppen av växthusgaser pekar bedömningar på att lufttemperaturen i regionen kring Sverige kommer att öka under innevarande sekel. Hur stor denna ökning blir beror på framgången i det globala arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser, men även på den naturliga klimatvariationen. Förändringar i temperatur, nederbörd och klimatrelaterad försurning till följd av att mer koldioxid löser sig i haven, kan sammantaget få komplexa och svåröverskådliga effekter på havsekosystemet. Uppvärmningen leder också till en höjning av världshavens yta, med regionala variationer. I Östersjöregionen bedöms en höjning på runt 0,5-0,6 meter till detta sekels slut vara realistisk. Höjningen av havsnivån motverkas av landhöjningen, särskilt i norr, där nettot fortfarande kan bli negativt. Havsnivåförändringarna medför fysiska förändringar i våg- och erosionsmönster som kan ha många olika effekter på kustekosystemen.
Varmare och mindre salt
De senaste 25 åren kännetecknas av högre lufttemperaturer jämfört med föregående period och vattnet har blivit något varmare sedan början av 1990-talet, med undantag för Bottniska viken. Det finns också tecken som tyder på att Östersjön förändrats under senaste 30-årsperioden mot en tidigare start av sommarsäsongen och längre produktiv säsong. Isutbredningen har minskat i Östersjöområdet sedan början av 1900-talet4 och var under vintern 2014/2015 rekordlåg. En kraftigt minskande tillgång på is kan på sikt hota populationerna av vikaresäl, som är beroende av is för framgångsrik fortplantning. Salthalten i Egentliga Östersjöns och Bottniska vikens ytvatten har minskat sedan 1970-talet5, vilket relaterar till förändringar i vattenbalansen som i sin tur påverkas av nederbördens mängd och mönster samt omfattningen av saltvatteninflöden från Västerhavet.
Följder av förändrad nederbörd
Modellberäkningar förutsäger, med viss osäkerhet, att nederbörden kommer att öka under detta sekel. Därmed förväntas älvtillrinningen öka, vilket kan orsaka minskad salthalt i hela Östersjön och delar av Västerhavet. Ökad tillrinning bedöms också öka transporten av näringsämnen och lösta organiska ämnen till havet†Andersson A, m.fl. 2015. Projected future climate change and Baltic Sea ecosystem management.. Men de olika havsområdena påverkas troligen olika av detta, delvis på grund av naturliga skillnader mellan dem. I Egentliga Östersjön förväntas den växtplanktonbaserade delen av det fria vattnets produktion öka och riskerar att orsaka mer övergödning samt syrebrist vid bottnarna. I Bottniska viken, vars älvar avvattnar stora skogs- och myrmarker, ökar tillförseln av löst organiskt material vilket snarare gynnar den bakeriebaserade delen av produktionen. Detta i kombination med högre temperatur kan leda till lägre syrehalter. I bägge fallen förväntas många följdeffekter i näringsvävarna, men av olika slag. Ökat flöde av löst organiskt material från land via floder förväntas även att öka tillförseln av miljögifter, vilka lätt binder till organiskt material8.
Ändrad utbredning hos organismer
Klimatprognoser har också använts för att bedöma hur den marina biodiversiteten kan komma att förändras i världens havsområden fram till år 2100 vid olika klimatscenarier. Arters utbredningsområden kan förskjutas som följd av ändrad temperatur eller salthalt. En del arter klarar kanske inte förändringarna utan slås ut, medan andra anpassar sig. Ett exempel på en pågående och troligen temperturrelaterad förändring är ökningen av några sydliga fiskarter som ansjovis, sardin och taggmakrill i Västerhavet och södra Östersjön, som har setts under de senaste decennierna. De framtida effekterna som ett förändrat klimat kommer att ha på biodiversiteten beror emellertid av många faktorer och är svåra att förutsäga, särskilt för Östersjön2.